Teaterpremiär!

I dag gick Melvin & jag på teater! Det var första gången för Melvin, och självklart var han väldigt spänd och uppspelt inför detta äventyr. Han hade nog inte riktgt fattat vad teater var för något, och det är ju faktiskt inte så lätt att förklara. Som på bio, fast med riktiga, utklädda människor, eller vad säger man?

Ni som känner Melvin vet att han sedan tidigare är väldigt skeptisk till just utklädda människor. För ett halvår sedan gick det inte ens att möta ett barn som hade målat sig i ansiktet utan att han blev helt hysterisk. Pippi och Emil är filmer som han totalt vägrar att se, tex. Men på slutet tycker vi att det ändå har blivit lite bättre, så vi gjorde en chansning och bokade biljetter till Pettson & Findus som går på Storan.

I dag var det alltså dags, och förväntansfulla gick vi dit tillsammans med kompisarna Wilma och Vendela. Glädjen byttes dock mot skräck i samma sekund som katten Findus visade sig på scenen. Melvin vände helt om i stolen och kurade ihop med ansiktet nedåt, stackarn. Med nöd och näppe lyckades jag lyfta honom till mitt knä, och där satt han fastklistrad mot mig med ryggen mot scenen en lång stund. Jag höll på att ge upp och gå där ifrån. Men sen märkte jag att han lyssnade på vad de sa. Och när Findus var borta från scenen fick jag honom att vända sig om titta en kort stund. Efter hand vågade han titta mer och mer, och med lite godis i handen började han till slut t o m tycka att det var lite kul! Kändes som en seger och jag berömde honom efteråt för att han var så modig!!!

Sen har det så klart kommit en hel del frågor och funderingar nu efteråt. Varför gjorde dom si eller så, varför spelar man teater, varför skrek han så högt, satt Pettsons skägg fast i hatten osv... Nu har Melvin precis lagt sig och han har redan hunnit ropa en gång och sagt att han tyckte det var läskigt med teater. Som bäddat för mardrömmar i natt...