Lååång dag på Östra

Igår tillbringade jag och Milton 10 timmar på av 316 på Östra Sjukhuset. Sänkan ligger kvar på dryga 40 (skall ligga runt 5) och eftersom man inte hittat någon förklaring till varför den inte sjunker ville man nu söka brett och utesluta andra orsaker så att man inte missar något, vilket så klart känns skönt. Vi går omkring med en ständig oro över vad det är som är fel. Som tur är tycker både vi och läkarna att han verkar nöjd och harmonisk, om än något trött.

Igår blev han utredd från topp till tå. Man gjorde ultraljud av hjärnan och buken för att utesluta blödning. Röntgen av lungor/hjärta. Avföringsprov och urinprov, som man tog via ett stick in i blåsan från magen (fick dessutom göras 2 ggr eftersom blåsan var tom första gången), samt en mängd olika blodprover (sänka, blodplättar, ämnesomsättning, lever, andra infektionsvärden, virus, blododling etc...) Det blev mycket väntan mellan de olika undersökningarna, och stackars Milton fick stå ut med många stick och obehagliga fasthållningar. Inte alls kul att vara med om, och både han och jag var helt slut när vi lämnade sjukhuset vid 18.30.

Ultraljuden av hjärnan och buken fick vi svar på direkt, och där såg allt bra ut! Puh. Även röntgen av lungor/hjärta var ok. Har också fått svar på leverprover och ämnesomsättning, samt snabbtest av urinprovet, som också var bra. Nu väntar vi på svaren från odlingarna som tar några dagar. Idag på eftermiddagen var vi inne igen för en ny snabbsänka, som tyvärr fortfarande låg kvar på 41. Ingen förändring alltså. Vikten var 20g upp, 3570, vilket var positivt. Nu avvaktar vi svaren på odlingarna, och skall tillbaks först på tisdag för ny provtagning.

När vi är hemma försöker vi njuta så mycket som möjligt av vår underbara Milton. Han är hur söt o go' som helst, och verkar trots allt väldigt nöjd med livet. Hoppas hoppas att vi snart slipper det här orosmolnet som finns med oss hela tiden. Håller tummarna för att allt går bra på tisdag och att vi äntligen kan få bli utskrivna från sjukhuset.

/Linda

Piraten

Melvin var ute och knackade på dörrar och sade bus eller godis med Hannah och Julia. Cissi har tagit fotot.

Splittrat

I morse åkte jag, Melvin och Elmer till Hannah. Där droppade jag Elmer och sedan åkte jag, Melvin, Anders och Hannah till simskolan. Under tiden åkte Linda & Milton till Östra för nytt blodprov.

Efter simskolan följde Hannah med hem till oss för att leka. Elmer var på sitt grinigaste humör och bara skrek och inget var bra tills jag fick fram en leksaksskruvdragare och sedan en Barbapapafilm. Linda ringde precis och sänkan är nu 43 och de har som jag tycker äntligen bestämt sig för en massa prover. De skall kolla urin, avföring, göra blododling, ultraljud på mage och huvud. De säger att de gör det för att utesluta fel då de inte verkar vara så oroliga för hans hälsa just nu eftersom han är relativt pigg och glad. Vi håller tummarna för att de kan hitta nåt enkelt fel som gör att sänkan inte vill ge med sig. I eftermiddag skall Melvin & Hannah ut och knacka dörr och säga bus eller godis och vi får se när Linda & Milton kan få komma hem, men det känns som det blir sen kväll innan de är klara.

Less och frustrerad

Imorse var det dags att åka till Östra igen efter en härlig kväll hemma med hela familjen. Melvin ville absolut visa upp Milton för fröknar och dagiskompisar så det blev ett stopp på hans och Elmers avdelning. Det är riktigt kul att se hur stolta och glade båda bröderna är över sin lillebror. De är hur söta som helst mot honom och Elmer tycker hela tiden att han behöver en napp, täcke eller mjukisdjur. Efter lämning blev det Östra igen för provtagning (Sänka-CRP). De andra dagarna har svaret dröjt till 1330-1400 så vi åkte hem under tiden. Vid 1130 ringde de och sade att sämkan fortfarande är 40 och ville att vi skulle komma in för läkarundersökning. Vi stressade dit och då hade läkaren nyss gått på lunch. Efter detta undersökte han Milton genom att känna och klämma. De hittar ingenting och det är klart frustrerande att de inte vet vad det är, vilket innebär resor fram och tillbaka till Östra. Man hinner inte göra annat än att resa, vänta i en stol och få ett ebsked att de inte vet vad det beror på, men det viktigaste är ju såklart att han blir frisk. Imorgon bitti är det dax igen och vi kan inte göra annat än att hålla tummarna för att den nu sjunkit.

Skönt i alla fall att vi fått permission och får vara hemma!!!!!

/Fredrik

Äntligen hemma!

Vid 13.30-tiden fick vi svaret att sänkan sjunkit till 39. Kändes som en enorm lättnad! Samtidigt sa sköterskan att de ville att vi skulle stanna kvar på BB till fredag morgon för att se att sänkan fortsatte neråt. Jag blev jätteledsen eftersom jag verkligen hade sett fram emot att få åka hem. Men viktigast var ju så klart att Milton var på bättringsvägen. Ute ösregnade det och vi började fundera på hur vi skulle fördriva ytterligare en eftermiddag på sjukhuset. Vi fick låna en barnvagn och började förbereda en promenad nere i kulvertarna för att få tiden att gå. Men just då ringer sköterskan från neonatal igen och meddelar att läkaren nu ändrat sig. Vi fick åka hem på permission över natten!!! Vilken lycka!

Fredrik åkte och hämtade Melvin och Elmer medan jag städade ur rummet som jag bott i en hel vecka. Vid halv fem trängde vi ihop oss i bilen hela familjen, och så åkte vi hem och tände en brasa, åt pizza och myste. Melvin och Elmer fick varsitt "storebrorspaket", Elmer fick en docka och Melvin ett piratskepp, bägge leksakerna blev väldigt uppskattade. Båda bröderna var helt fascinerade av sin lillebror, skulle klappa och pyssla om honom, spela elefantspeldosan, och stoppa in nappen. De skötte sig riktigt bra. Så underbart att äntligen vara hemma!

I morgon ska vi tillbaks till neonatalavdelningen för att ta nya prover. Håller tummarna för att allt ser bra ut och att vi blir utskrivna under dagen.

Hej, jag heter Milton!

Milton Viktor Indevall

Up´s and downs

Svaret på sänkan var inte som vi hoppats, det hade stigit till 50. Men detta till trots så verkar han allmänt piggare och ganska välmående. Läkaren som tittade på honom igår kväll hade ingen förklaring till varför sänkan stiger, och bestämde att vi nu skulle pröva att sätta ut antibiotikan och se vad som händer. Natten har gått bra, han äter och sover som han ska. Nu på morgonen togs nya prover, och om sänkan har börjat sjunka så får vi permission hem i eftermiddag!!! Så nu håller vi tummarna!

/Linda

Längtar hem

Ja, efter 6 dygn här på bb 0ch neonatal längtar vi hem! Det har varit en minst sagt jobbig vecka, men nu börjar vi bägge två komma i fatt så sakteliga. Just nu har han permission från neonatalavdelningen, så i natt har han fått sova i sin plastbinge på mitt rum. Kom ner vid 24-tiden efter att ha fått antibiotika, och sov sen till 3. Vaknade igen vid 5 för att äta lite till. Amningen har börjat fungera så just nu "ammar han fritt" som det heter, dvs får äta på vilka tider han vill och den mängd han vill. Så det ser riktigt bra ut. Han har dessutom vänt i vikt vilket är ett gott tecken, vägde 3680g i går. Det enda vi har emot oss just nu är att infektionsvärdet, CRP't, inte hade sjunkit igår utan låg på 45. Dagen innan var det 40. Så nytt prov togs i morse och vi väntar spända på svaret. För om det inte har sjunkit tills idag betyder det att vi måste byta antibiotika och hemgången som vi ser så fram emot i morgon blir uppskjuten :( Kan säga att dagarna blir ganska långa och isolerade här inne, man lever liksom i en bubbla. Och jag är rätt så trött på mitt rum och maten som serveras...Samtidigt är jag väldigt glad över att vi äntligen får vara tillsammans och att han inte behöver något övervak eller är kopplad till en massa apparater. Och att vi faktiskt fortfarande har ett enkelrum! Sen lever vi ju i ett modernt samhälle så nu när orken börjar komma tillbaka kan jag surfa lite på laptopen för att fördriva tiden...

/Linda

Permission

I natt tog de bort droppet och Linda fick ta med sig killen till våningen under där han får äta sina måltider när han vill (3 timmar mellan målen slipper vi nu) och de enda besöken som behövs på våning 5 är att få antibiotika och kontrollväga honom. Så skönt att slippa alla slangar som fastnade i allt. Jag åkte från Östra så att jag hann hämta Melvin och Elmer så att de fick träffa Linda och lillebror inne på Lindas rum. Vi hann bara in i korridoren så hostade Melvin, vilket han inte gjort på hela bilresan. Jag fick en halvsur kommentar om sjuka barn så vi stannade inte så länge på rummet utan gick ner till foajen istället. De är ju inte sjuka, men säg en tid på hösten då de inte är snuviga alls....

Melvin är så gullig då han pussar och klappar den lille på huvudet och Elmer säger hela tiden att bebisen skall titta på något nytt. Just nu längtar Melvin efter att få hålla bebisen, men eftersom han sov idag så får det vänta tills han kommer hem vilket förhoppningsvis sker på torsdag kväll då han får sista dosen antibiotika. På hemvägen stannade vi på MCdonalds och åt middag innan vi skulle handla lite frukost och frukt på ICA. Elmer såg bilvagnen och vi kom överens om att de skulle turas om, detta var ett villkor för att jag ens skulle fundera på den vagnen. Det gick bra tills det var Melvins tur då ville Elmer inte kliva ur. Jag lyckades i alla fall få honom att gå och hjälpa mig att lasta i vagnen och detta fungerade. Efter en kort stund kom Melvin på att de skulle sitta tillsammans i vagnen, men det blev skapligt trångt och Elmer gjorde inte exakt som Melvin ville så det blev ett riktigt hallå när Elmer skulle ut. Sedan gick det bra till kassan då Elmer skulle lasta på bandet och Melvin hoppade in i bilen. För då skulle Elmer in i bilen och Melvin ville inte ut. Efter att ha lastat upp alla varor skulle jag köra fram vagnen, men det gick ju inte med Elmer som knuffade och klättrade för att komma in samtidigt som han skrek och Melvin försökte putta bort honom. Till slut stod vagnen på tvären mellan de två kassorna (båda hade fullt med kunder) vilket omöjliggjorde för alla andra att ta sig fram. Då var mitt korta tålamod mer än slut och jag lyfte bort Elmer och drog ut Melvin på golvet innan jag styrde bort vagnen till utgången och sedan gick och packade. Medan jag packade slogs de om vagnen och hade spärrat av den trånga ingången till ICA med bilvagnen. Jag blir så matt, fattar inte att de inte kan skärpa sig i 10 min när vi kommer in i en affär. Jag var riktigt sur hela vägen hem och klargjorde att om de villa ha frukt, välling och titta på TV så ville jag ha ett förlåt. Vi skippade TV:n och åt frukten på stranden i simhallen med båda killar i varsin soldräkt. det är svårt att vara långsur när de plötsligt är hur gulliga som helst.

Efter att ha funderat på vad som hände så kom jag fram till att det nästan alltid är Elmer som ställer till saker när han hela tiden ändrar sig, kommer på att han vill annat, inte gör som vi kommit överens om. Melvin hamnar väldigt ofta i kläm och får en släng av mitt dåliga humör som brukar komma efter skrik, tjat och bråk. Jag pratade i all fall med Melvin när han lade sig och förklarade att jag insett att han skött sig bra och at det var Elmer som strulat till det mesta. Inte lätt alla gånger

Flyttad till blå sal

Som ni ser är det ganska ansträngande ( i alla fall att vara pappa) på sjukhuset

Idag hade sänkan sjunkit till 40 och gulsoten hade inte blivit sämre så på eftermiddagen flyttades han till blå sal igen (lättare vård). Han har bara fått i sig mat från Linda idag med amning samt flaska. Nu ikväll har de tagit bort droppet så vi håller tummarna för att det skall funka nu. Jag hämtade på dagis och Melvin lekte säkert en halvtimma med Edvin innan jag fick med dem hemåt. Båda killarna gick så vi var inte hemma förrän 17.30 och åt en snabb middag med deras favorit pasta och korv. Sedan lekte vi simhall för hela slanten tills det var dags för film och frukt i soffan. En helmysig kväll hade vi. Melvin frågade direkt om vi skulle till sjukhuset men vi skall ta det imorgon istället om de inte är alltför förkylda.

Lite bilder på lillen

Omtumlande och oroligt

Som ni förmodligen vet så blev det inga 6 dagar som vi trodde utan lilleman fick komma ut redan dagen efter. Vi skulle på inskrivning kl 11, men innan dess skulle Linda göra ett CTG där man bla. kontrollerar bebisens puls. Linda såg att kurvan såg konstig ut direkt och kallade på sköterska. Hon kollade och sade att Linda skulle sitta lite till och kom sedan strax tillbaka. Då sa Linda igen att kurvan såg konstig ut och sköterskan sade att det kommer strax en läkare. Han slängde ett öga på kurvan och frågade sedan Linda om hon ätit. Det hade hon ju såklart och sedan sade han att de skulle plocka ut bebisen direkt. Jag satt på veckomöte med Trafikverket till 1030 och parkerade ungefär 1045, just då ringde Linda och frågade var jag var någonstans med gråt i rösten för att i nästa mening säga att de skulle plocka ut honom direkt. Jag betalade och sprang det jag kunde till ingången där Linda väntade med en sköterska.

Upp till förlossningen, in på ett rum för att få operationskläder och sedan rätt in på en operationssal. Vi hann ringa Leif och säga att det vore bra om han kunde hämta Elmer (Han passade redan Melvin som var förkyld). Detta löste sig på bästa sätt då även Eva kunde komma och sova över. Sedan gick det fort och vår son kom ut till oss 11.34. Han var lite blå, men skrek direkt och efter invägning, mätning och klippt navelsträng fick han komma tillbaka till Linda en stund innan tillmatning. Till uppvaket fick både jag och lillen följa med ca en timma innan de mätta hans blodsocker och såg att han låg alldeles för lågt så det blev Neonatalavdelningen precis som med Melvin och Elmer. Annars verkade han till en början må bra och vi tillmatade var tredje timma med kopp. På natten när jag kom upp hade de satt på honom syrgasgrimma då han inte kunde klara syresättningen.

På morgonen hade de tagit blodprov då han verkade irriterad och konstaterat en snabbsänka på 40 (CRP) och tänkte sätta in antibiotika. Innan de gjorde detta tog de lungröntgen för att se att allt var ok för att utesluta lunginflammation. Han hade nåt skumt i lungorna och samtidigt konstaterade de att han hade något förstorat hjärta och bestämde att de skulle kolla hjärtat med ultraljud. Vi fick oroliga vänta hela dagen på läkarens utlåtande och tankarna hann verkligen fundera på allt jobbigt som kunde komma. Till vår stora glädje kunde läkaren senare på kvällen förklara att detta berodde på att Linda har diabetes och att det kommer att "växa" bort på några månader. Under dagen hade läkarna också konstaterat att han hade "eldmärke" på hela vänster ben från undersidan fot upp till skinkorna och förklarat att det bara var kosmetiskt och inte skulle orsaka annan smärta eller begränsad rörelseförmåga.

Helt utpumpade slocknade vi och sov hela natten förutom avbrott med att mata killen och ta smärtlindrande (Linda). Nästa dag åkte jag hem för att hämta killarna och köra dem till Maria, Magnus, Wilma & Klara som lovade att passa barnen under lördagen. Medan jag satt och tog en kopp kaffe hos dem ringde telefonen och en sköterska meddelande att de flyttat honom till en sal med mera vård eftersom han inte verkade kunna ta hand om all mat i magsäcken. Det lät ju inte alls bra och jag skyndade till Linda och vi gick upp till den nya avdelningen.

De förklarade att de (genom att han har sond) kunnat se att det var mycket mat kvar innan det var dags för nästa mål och om det inte blev någon förbättring innan nästa mål (3 timmar bort) så skulle de ta röntgenbilder på magen för att se om något var fel. Snacka om att bli oroliga igen, men det vara bara att avvakta nästa måltid. Under kvällen och natten så minskade den obearbetade matmängden från tolv ml till tre ml och slutligen bara en ml, så allt verkar gå åt rätt håll. När de ökade matmängden samtidigt som Linda ammade (hon har börjat få mjölk nu) så ökade mängden igen, men vi håller alla tummar vi har för att det blir bättre igen när hans mage fattar att det kommer mer mat. Sänkan ökade under gårdagen till 90, men hade idag minskat till 63 så förhoppningsvis har de hittat rätt sorts antibiotika. Tyvärr har han precis som sina brorsor drabbats av gulsot vilket kommer att göra honom slö så att vi får kämpa för att hålla honom vaken under tillmatningen eftersom man blir svag och trött av gulsot.

Vi får hoppas att det inte dyker upp flera komplikationer nu utan hoppas verkligen att allt bara blir bättre nu. Vi har i alla fall fått en väldigt fin och mysig kille som trots sjukdomar är rätt så nöjd och gärna ligger i pappas eller mammas knä. Melvin och Elmer hämtade jag imorse hos Maria och Magnus där de fått sova över pga oron kring maten och efter att ha hälsat på lillebror och mamma på sjukhuset (för andra gången) så lämnade jag dem hos Anders, Cissi, Hannah och Elias där de fått leka ända tills jag hämtade dem strax innan det var dags för nattning. Det kändes rätt så tungt att lämna Linda ensam på sjukhuset samtidigt som det kändes bra att få träffa de stora killarna igen.

Både Melvin och Elmer tyckte det var spännande att träffa lillebror. Melvin var helt lyrisk och det bara lyste ur hans ögon och han kunde inte sluta klappa och krama lillebror. Det var helt fantastiskt att se!!

Fredrik

Bara 6 dagar kvar!

Ja, nu närmar det sig verkligen. Känns skrämmande och underbart på samma gång. I morgon torsdag ska vi till Östra för CTG-kontroll samt inskrivning på förlossningsavdelningen inför det planerade snittet på tisdag, vilket gör att det hela blir ännu mer verkligt.

Just nu känner jag mig väldigt stor och otymplig, svullen i ansiktet och trött. Ryggen värker. Har en envis förkylning i kroppen som nu även satt sig i ögonen. Ögonen klibbar igen och svider och är allmänt röda. Hoppas verkligen att det vänder så att jag hinner bli frisk tills på tisdag.

Även Melvin och Elmer är förkylda. De ringde från förskolan vid 10-tiden i förmiddags, Melvin verkade hängig och hade ont i halsen. Så han har varit hemma med mig större delen av dagen, hade 38,4 på eftermiddagen. Elmer är snuvig och hade ont i örat natten till idag, men har ändå varit hyfsat pigg på dagen. Får väl se det som att det är tur att det kommer den här veckan och att vi kanske hinner bli friska hela bunten till nästa vecka. Melvin får vara hemma imorgon oxå, vilket krockar med inskrivningen på Östra... Tack och lov kunde morfar komma med kort varsel, så de verkar lösa sig i alla fall.

Ja, nu är det bara 6 dagar kvar!!!

Slitet lönar sig

Idag fick vi reda på resultatet i vår Veidekke runt-tävling och slitet har lönat sig. Vårt lag leder tävlingen på de 343 km (räknas som ett snitt per lag) som vi kommit på de första 2 veckorna. Vi var tätt följda av ett lag som låg på 330 km, men lag tre var långt efter på 220 km. Jag låg totaltrea på 380 km. Avslutade dagen med att springa ett pass med Richard Aztor på jobbet som är grymt vältränad. Han brukar sätta 2 eller 3 barn i barnvagnen och springa en timma. Jag har inte tränat löpning speciellt mycket från mitten av augusti eftersom jag varit småförkyld mest hela tiden. Vi springer i terrängen runt Kordedala som är sanslöst kuperad. Massor av branta uppförs- (och för all del nedförsbackar) som helt sög musten ur mig. Vi sprang i alla fall 12 km på runt timmen och om vi fortsätter med detta så skall vi nog ta oss runt lite snabbare i fortsättningen.

Odågan Elmer

Han är inte så lätthanterlig längre den lilla killen. Idag har han slagit ett vedträ i bordet, nypt Linda hårt i magen, dragit Melvin i håret, stått mellan Melvin och TV:n för att Melvin inte skall se något. Han har dessutom hunnit kasta saker nedför trappan, skruvat av korken på vällingflaskan, stuckit en gaffel i Melvins kind, tagit Melvins gaffel och slängt på golvet bland allt annat han hunnit med. Hoppas detta är en kort fas!!!

Måndagskaos

Melvin har varit lite småförkyld (inte sjuk egentligen) och pratat om att vara hemma (precis som lillebror fick vara sedan förra veckan). Idag tyckte Linda att det kunde vara mysigt att passa på innan bebisen kommer och bara få rå om Melvin. Han följde med till Östra för CTG-mätning och de spelade spel, ritade och myste. När jag hämtat Elmer åt vi middag innan det var dags för handla. Båda barnen följde med och Linda fick lite behövlig vila småförkyld som hon är. Det gick skapligt ifrån entrén till grillarna (minst 1 minut), men sedan ballade det ur med barn som sprang runt runt i affären utan att se sig för, knuffade vår kundvagn så att den krockade med det mesta och ingenting hjälpte. Oavsett vad jag sade så var Melvin som ett yrväder och Elmer hängde på. Efter kylavdelningen parkerade jag vagnen vid frysdisken och sade åt dem att låta vagnen stå tills jag kom tillbaka. Jag hann bara vända ryggen till så hade de lyckats med bedriften att välta en drygt halvfull vagn över sig med följden att det mesta ramlade ut. De satt fast under vagnen men blev frisläppta av några vänliga personer innan jag hann fram. Efter detta hade de en inte speciellt glad pappa. Elmer åkte rätt ned i sittdelen av vagnen och Melvin ignorerade jag totalt medan jag försökte få ihop resten av shoppinglistan. Väl framme i kassan så lastade jag upp på bandet (kunde konstatera att alla 12 ägg kraschat) och efter att ha betalat försökte jag så snabbt som möjligt packa kassarna med mat, men Melvin kunde fortfarande inte låta vagnen vara så han knuffade in vår vagn i en gubbe som stod och lastade sina matvaror. Hur kan man bete sig så j-la irriterande oavsett vad man säger. Sicka snorungar vi har ibland!!! Avslutade i alla fall emd lite mys i soffan innan sänggång innan det var dags att städa nedervåningen. Vilken måndag, sällan har man längtat mer till en annan dag. Ska upp i ottan för att förtjäna mina 20 km i tävlingen

Näst sista helgen innan...

...bebisen kommer. Vi var på middag igår hos Annika och Mattias och barnen lekte riktigt bra så vi vuxna fick en lugn stund i köket. Imorse lastade vi en släpvagn full med skräp från garaget så i fortsättningen kan vi få in ena bilen där. Barnen hjälpte såklart till så lastningen gick på nolltid :-) Linda åkte med till tippen som backup för att hålla koll på barnen bland alla bilar och containrar. Därefter lastade vi en massa natursten som vi lagt kring trappa/grilldel på altanen. Ikväll kom Magnus och Maria med barn på middag och det var riktigt trevligt. Elmer var inte på bästa humör bara så det blev inte pappa Fredrik heller, men till slut så blev allt bra. Nu har vi tänt en brasa och pustar ut i soffan. Imorgon skall vi till Janne och Sara på middag så det blir en fullspäckad helg med en massa jobb och lek. Kanske kan vi hinna med en runda frisbeegolf och lite löpning....

/fredrik

Nedräkningen har börjat!

Ja, nu är det bara 2 veckor kvar av den här graviditeten. Gick in i v 36 igår, och kan bara konstsatera att jag mår så väldigt mycket bättre den här gången, jämfört med vad jag gjorde med Elmer. Elmer föddes ju 3 1/2v för tidigt, det vill säga som om den här bebisen skulle komma nu på lördag. Än så länge finns det inga tecken på att den här krabaten vill ut, utan det är troligt att det blir 26/10 som planerat.

Igår var vi på läkarbesök/tillväxtultraljud och fick en ny viktuppskattning. 3,3 kg löd vikten, och det kan ju då jämföras med Elmers dryga 5 kg vid samma tidpunkt... Känns nästan för bra för att vara sant. Nu är det ju 2 v kvar, och mycket kan hända, men det kanske blir runt 4 kg, vilket i så fall är mindre än både Melvin och Elmer. Under ultraljudet kollar läkaren även fostervattensmängd, blodflöde i navelsträngen samt fosterrörelser. Men just då ville bebisen inte alls röra på sig trots flera försök från oss på utsidan att väcka honom. Läkaren ville därför göra en extra CTG-undersökning för att försäkra sig om att allt var ok. Detta satte så klart igång en del oro och tankar, men ganska snart fick vi ett positivt besked att allt var i sin ordning. Han hade bara tagit sig en ordentlig tupplur den rackar'n.

F o m den här veckan går jag på tätare kontroller vilket känns tryggt. Utöver besök hos barnmorska 1g/v är det CTG-kurva 2ggr varje vecka. Nästa vecka har vi dessutom inskrivning på förlossningen 21/10 inför själva snittet. Så nu börjar det verkligen närma sig! Är så nyfiken på den här lille krabaten och kan knappt bärga mig tills jag får hålla i honom på riktigt. Även Melvin räknar dagarna nu och är väldigt spänd och förväntansfull. Spjälsängen är bäddad och vagnen likaså. Idag har jag köpt blöjor och snart ska jag väl börja packa den obligatoriska väskan till BB, så att vi är helt förberedda. Mest orolig är jag över hur Elmer kommer att ta det hela. Han är just nu mammigare än nånsin, och det är bara jag som duger. Anar en viss svartsjuka som vi kommer att få tampas med.

Som sagt, knappt 2 veckor kvar tills vi får träffa vår nye familjemedlem! Vi längtar!!!

2 1/2-års kontroll

2 1/2-års-kontrollen gick bra, även om det var en intensiv timme på BVC. Hade med mig båda grabbarna och de levde rövare i lekrummet medan vi väntade på syster Maria. Elmer lyckades kissa utanför på pottan och blötte ner strumporna, de bråkade om leksakerna och var allmänt högljudda. Till slut blev det vår tur och Elmer fick visa att han kunde namnge diverse olika föremål, förstå innebörden av på och i, liten och stor, peka och måla cirklar. Han klarade allt galant, och fick sedan väga sig och mäta sig. 14,2 kg och 94cm. Skulle vara kul att jämföra med Melvins siffror, men har inte riktigt koll på prylarna här hemma efter flytten, så det får vänta.

Sen fick doktorn komma och undersöka stortån. den såg inte vacker ut, men vi kom överens om att avvakta 1 dygn med antibiotika och se om varet kunde komma ut av sig självt... Det blev ett litet förband om tån (Elmer var inte helt förtjust i detta...) . Igår fick han stanna hemma med mig så att vi kunde ha det under uppsikt. Vi hade tur för varet rann ut av sig självt under natten, så igår såg det mycket bättre ut. Elmer och jag hade en mysig om än intensiv dag hemma igår, men idag är han på förskolan igen. Melvin var bra avundsjuk på lillebror och hade ett stort utbrott i morse eftersom han inte ville gå till dagis. Jag förklarade att han skulle få det långtråkigt hemma eftersom jag är så trött och stor, men han hade lösningen på det. Han kunde minsann leka med sin låtsaskompis Trampebilen, så det skulle inte bli något problem. Trampebilen har annars varit ganska frånvarande sista månaderna, men idag dök han alltså upp igen. Lustigt.

I kväll skall Fredrik på Hockey, så jag har kallat in min kära moster för att få hjälp med kvällsrutinerna.

/Linda

Snurrig natt

Ja, i natt blev det inte mycket sömn. Redan vid 24-tiden började Elmer snurra i sin säng, och kunde inte somna om. Fredrik och jag var där ett par gånger och stoppade om honom, men till slut gav vi upp och tog honom till vår säng. Han fortsatte snurra runt oroligt mellan oss, samtidigt som Fredrik tampades med sin envisa hosta. Själv kan jag knappt vända mig om och det surrar och drar och kryper i benen, värker i ryggen och är allmänt obekvämt. Jag fick till slut nästan panik och vi kunde inte förstå varför Elmer inte ville somna. Han tog sig lite för ena benet, men kunde inte svara på om eller var han hade ont. Ingen feber... Efter lååånga timmar lyckades vi somna allihop, och sov fram till 05 då Melvin ropade. Även han kom över till vår säng, men som tur var vaknade aldrig Elmer och vi kunde slumra en stund till. Kl 05.15 ringde Fredriks väckarklocka. Han hade fått för sig att han skulle ta en tidig morgonpromenad eftersom de precis börjat en lagtävling på jobbet där det gäller att samla in poäng för genomförd fysisk aktivitet. Får se hur länge denna entusiasm håller i sig : ) Hurtigt och imponerande var det i alla fall tycker jag! Skall mycket till innan en annan går upp 05.15 för att promenera 1 timme i mörkret, särskilt efter en sådan natt... Har en rätt så tävlingsinriktad make tydligen.

Barnen sov till 07. När jag skulle ta på Elmer rena strumpor fick jag förklaringen till hans oroliga natt. Ena stortån är alldeles inflammerad med en varhärd vid nagelbandet vid stortån. Halva stortån var knallröd och tån har säkert bultat ordentligt, stackarn. Vi har tid på BVC i eftermiddag för 2 1/2 års-kontroll, så jag avvaktar faktiskt till dess för att få lite råd. Kan hända så kan det funka med varma fotbad-hoppas, hoppas - eller oxå blir det antibiotika igen...