Sjukling med prickar

Känns inte som om vi har turen på vår sida just nu. Är lagom trött på allt vad sjukdomar heter. Men nu är det Elmers tur. Han fick feber och ont i halsen o torsdags, och även ont i magen och huvudet till och från. Han har varit jättehängig bitvis och igår morse började man se utslag som kom på armar, kinder och öron. Pratade med BVC då jag började misstänka scharlakansfeber, men symtomen stämde inte in helt tyckte vi. Idag, lördag, har utslagen blivit värre och syns nu på hela kroppen. Små knottriga prickar. Så det blev ett besök på Hisingsakuten där man kunde konstatera scharlakansfeber. Nu blir det penicillin i 10 dagar. Vi håller tummarna för att övriga familjemedlemmar klarar sig, men det känns ju som en ganska stor risk att i alla fall Milton och Elmer kan ha blivit smittade...

Krånglig mage

Min minsta skrutt har haft jobbiga veckor. Det är magen som krånglat i drygt 3 veckor nu. Det har blivit en ond cirkel med förstoppning och dålig aptit. En förkylning med feber och öroninflammation gjorde ju inte saken bättre. Vi har konsulterat BVC 4ggr och fått råd, men utan resultat. Senaste veckan har det kulminerat, han haft så fruktansvärt ont när han skall göra "nr 2", trots laktulos och laxermedel 3dgr i följd,  så igår sa både Fredrik och jag att det här är inte acceptabelt, nu måste vi göra något. Vi fick en tid till en barnläkare på barnmedicin-mottagningen, och det kändes mycket bättre när vi gick därifrån. Det är sprickor i tarmen som har gjort så ont, så vi fick en salva som både ska bedöva och läka, och så ska han äta Movicol i minst 1 månad, ett tarmreglerande pulver. Nu hoppas vi att vi kan bryta den onda cirkeln och komma tillbaks till normala rutiner. Stackars liten, har verkligen lidit med honom så ont som han har haft. De senaste dagarna har hans humör i alla fall börjat vända uppåt mellan "toalettbesöken" och det är underbart att få tillbaks den glada goa Milton igen. Han har dessutom bytt frisyr den lille sötnosen. Lockarna byttes ut mot en lite coolare frisyr när mamma var framme med saxen, men helt ärligt så saknar jag redan lockarna... Men han e fortfarande lika söt : )

Våren riktigt på gång

I fredags var det 15-16 grader varmt och Melvin såg genast ett läge att äntligen få ta på shortsen. Lite svalare igår och småblåsigt, men idag var det en riktigt härlig vårdag. Jag tog en tidig promenad med Milton så att Lotta och Linda skulle få sova lite längre eftersom barnen vaknat alldeles för tidigt idag igen. Det var lite rester av dimma kvar och var riktigt vackert när solen bröt igenom. Fick även se en orädd hackspett som satt och pickade på en elstolpe

Vårpromenad i Vättlefjäll

Melvin spanar ut från bryggan

Klättra på räcke

En härlig promenad efter att ha lämnat sparkcyklarna i bagaget efter två Elmervurpor på 2 min

Lilleman njuter av fikat

Kasta pinnar, stenar, kottar kan man aldrig tröttna på

Hoppas på repris i sommar då man bara hoppar i vattnet från berget vi sitter på

Lotta, Leif och Milton

Kloka ord

Elmer fick en trägiraff i present av en av kompisarna, med tillhörande målarfärger. På kvällen efter kalaset ville han måla giraffen.
Mamma: Vad fint du målar!
Elmer: Ja, det märks att jag har fyllt fyra år!

Så här ser en bruten näsa ut...

Besöket hos doktorn gick bra idag. Melvin var superduktig och vi slapp obehagliga undersökningar. Läkaren konstaterade att det var ett brott på näsan, men eftersom den trots allt ser rak och fin ut så finns inget att göra mer än att vänta på att den läker ihop. Håller tummarna för att den ser fin ut även när svullnaden lagt sig ordentligt så att Melvin slipper gå med sned eller bucklig näsa resten av livet...Melvin fick rådet att undvika tuffare aktiviteter som fotboll och innebandy ytterligare en dryg vecka, men annars kan han leva som vanligt!

Till öron-näsa-halsmottagningen i morgon

Ja, näsan är fortfarande svullen och har blivit blålila till färgen. Vi var på Hisingsakuten enligt råd från sahlgrenska i lördags för att utesluta en blödning i mellanskiljeväggen  i näsan som tydligen kan uppstå. Men det var ok som tur var. Sen fick vi en tid till öron-näsa-hals dit vi ska i morgon bitti för att se om näsan är bruten. Det skulle gå några dagar från skadetillfället för att svullnaden ska hinna lägga sig. Vad jag förstår så gör man ingenting åt en ev fraktur om inte näsan är sned. Så nu håller vi tummarna inför i morgon, att allt går bra!

Milton har haft en kämpig dag idag, vilket speglar av sig på resten av familjen. Vätska bakom båda trumhinnorna och samtidig förstoppning. Stackars liten, han har gråtit sig igenom hela dagen, har haft så ont så ont, troligtvis mest i magen. Väldigt jobbigt att se honom ha så ont utan att kunna göra något. Nu på kvällen släppte det lite och vi hoppas så att det vänder till i morgon. Melvin och Elmer har bråkat sig igenom hela kvällen, det blev tidig sänggång för båda och nu ska även två slutkörda föräldrar stupa i säng...

Vi hade en enorm tur...

Igår hände det som inte får hända. Vi skulle ta en kopp kaffe efter middagen och Fredrik hade precis hällt upp 2 koppar och ställt dem på köksbordet. Han hade placerat dem långt in på bordet, en vana vi har numera med tanke på Milton. Sen vände vi oss båda om för en sekund, för att hämta mjölk och chokladbollar från skåpet, och plötsligt hör vi ett skrik. Milton har hunnit upp på en av köksstolarna och fått fatt i ena kaffekoppen, som välter mot honom. Vi får panik båda två och och är helt säkra på att det värsta har hänt. Men helt otroligt så klarade sig Milton utan en skråma! Kaffet rann ut på bordet och ner på golvet. Det skvätte lite på Milton men träffade bara på tröjan och byxorna. Just denna dag hade han fodrade jeans vilket nog var räddningen. Ingenting gick igenom till huden!!! Vi var bra skärrade alla tre, men otroligt glada över att det gick så bra. Kvällen kunde lika gärna ha slutat på sjukhuset.

Idag var det Melvin som hade otur. På gympan krockade han med kompisen Noel och fick en rejäl smäll på näsan. Blodet sprutade och med tanke på hur han ser ut nu måste det ha gjort rejält ont. Inte omöjligt att det blivit en spricka i näsbenet. Näsan är typ dubbelt så stor och börjar anta en lätt blåaktig ton. Stackarn. Han hade fått vila i soffan under rasten. Med kompisen gick det bättre som tur var. Vi ringde sjukvårdsrådgivningen nu på kvällen, och de tyckte vi skulle åka in till akuten och kolla upp det. Så vid 20-tiden satte vi oss i bilen och åkte till Sahlgrenska där akuten för öron-näsa-hals finns. Några sköterskor tittade på näsan och konsulterade sedan läkaren. Bedömningen blev dock att vi inte behövde sitta och vänta på akuten utan att vi istället skulle ringa imorgon fm till öron-näsa-hals för att boka en tid. Så vid 21 var vi hemma igen. Fredrik tog en bild på Melvin, gissar att det kommer vara blåare i morgon...

Stolt 4-åring

Tänk att det redan har gått 4 år sen vår fina Elmer kom till världen. Han har längtat mycket efter sin födelsedag, och prick klockan 06.00 satte han sig upp i sängen och sa högt "idag fyller jag 4 år!" Det blev inga paket på sängen, Elmer var alldeles för otålig och sprang genast ner till vardagsrummet där han tjurade i soffan för att han inte fick gå ut till köket... Men han blev snabbt glad igen när vi kom in med brickan med alla paket och ett litet ljus. Melvin var så klart inte sen med att hjälpa till att öppna paketen.

Det blev en intensiv dag med både härliga stunder och bråkiga stunder. Jag var ledig och alla 3 barnen var hemma. Melvin hade haft feber på natten och Milton var förkyld och hängig. Dessutom hade Milton förstoppning så det fick bli ett besök på apoteket för att inhandla laxermedel. Trots hängiga barn hängde vi ett bra tag nere på Bäckebol där vi inhandlade nya fina vårskor (converse-kopior) spanade på möbler till Melvins nya rum, fikade (och spillde ute ett STORT glas Zingo på caféets nya tygsoffa + golv) samt handlade godsaker till middagen och frukt till dagiskompisarna. På det stora hela skötte de sig väldigt bra, men eftermiddagen blev ett kämpigt rejs med mycket bråk och kiv. Melvin lyckades dessutom låsa in Elmer i förrådet under huset medan jag stod uppe i badrummet precis på väg in i duschen. Det var med en lättnadens suck jag lämnade över ansvaret till Fredrik på kvällen. Jag tog bussen in till stan för en god middag på Bellini med mina arbetskamrater där vi tackade av Anders som tyvärr slutat hos oss. Fredrik och barnen fick en mysig kväll med pizza, glass och jordgubbar.

Ingen rast och ingen ro...

Milton han håller oss i farten, minst sagt. Inte en sekund kan man slappna av när han e vaken. Just nu utforskar han världen si så där 1 m ovanför markhöjd. Han utnyttjar stolar av alla de slag för att komma upp på bord, skrivbord, bokhyllor och skötbord. Och så stolt han är när han lyckas, hela ansiktet lyser. Det lyser dock inte lika mycket i hans föräldrars ögon i de ögonblicken om man säger så. Ett ständigt jagande och passande, ögon i nacken vore verkligen på sin plats. Hoppas på att det är lite "nyhetens behag" och att han snart skall tröttna på dessa aktiviteter, men än så länge visar han inga tecken på det... Så tills vidare ligger alla stolar ner i vardagsrummet, dörrarna till barnens rum och toaletten där skötbordet finns hålls stängda. I köket är det svårare, men där e man ju själv allt som oftast, så där får man ständigt vara på sin vakt helt enkelt. Men att stå upp på köksbordet och gunga på lampan eller sätta sig framför blomvasen på bordet och kasta blomblad på golvet är rätt så kul om man heter Milton. Eller att klättra upp och ner, upp och ner, upp och ner, upp och ner...ja ni förstår, på sin tripptrapp-stol tröttnar man heller aldrig på. Trots att man kan halka och få en och annan bula i huvudet emellanåt. Suck.

Syskonkärlek

Jag vet inte vart tiden tar vägen, men just nu finns det väldigt lite tid och ork över till att dokumentera vårt liv här på bloggen. Det är trist, för vi gör det ju minst lika mycket för oss själva som en slags dagbok att spara för framtiden. Kameran kommer fram allt mer sällan också, vilket bidrar till att det känns tråkigt att skriva när man inte har bilder att visa. Hur som helst tog jag den här fina bilden på sötaste killarna i soffan i morse. Det är sällsynt att alla tre är så här lugna och mysiga mot varandra samtidigt, så man får passa på att njuta av ögonblicket. Bilden hann i alla fall fastna i kameran och i mitt hjärta!