besök hos doktorn

Ja, natten flöt på hyfsat i alla fall. Melvin sov hela natten i sin säng och i morse vaknade han pigg och utan symtom på allvarlig förkylning. Skönt! Elmer däremot ha sovit halvbra i min säng. Vid 22-tiden var jag nära att dra iväg till gamlestadsakuten eftersom febern igen var uppe på 40 trots ipren. Men efter att ha konsulterat Fredrik på telefon bestämde vi att försöka med knepet att kombinera ipren och panodil, trots att de på 1177 upplyst om att man numera gått ifrån den rekommendationen. Det har ju fungerat på Melvin så vi kände att det ändå var ett bättre alternativ än att ordna med barnvakt och hela fadrerutten mitt i natten... Och det fungerade även denna gång som tur var. Han vaknade dock kl 5.30 med 39,5 vilket blev avgörande för att boka en läkartid under dagen. Sen visade det sig dock att han faktiskt piggnade till lite med en ny dos ipren och tempen sjönk till strax under 38. Hur som helst så begav vi oss till vårdcentralen efter att ha lämnat Melvin på dagis. Läkaren gjorde ett gott försök att skoja till det lite genom att trä på en rosa kanin på stetoskopet. Men den lätte gick inte Elmer på minsann. Han skrek i högan sky och det måste ha varit rent omöjligt att höra något alls i stetoskopet... Fast sen tog han fram "öronlampan" och då blev det genast lite mer intressant. Elmer sträckte villigt fram handen så att doktorn kunde lysa. Man tog även en snabbsänka, vilket var måttligt populärt hos min lille prins. Och att få ett plåster på fingret var nog det värsta, så det fick hellre rinna en massa blod som hamnade både här och där...

Doktorn kunde konstatera att han var påverkad av en nedre luftvägsinfektion. Halsen frikändes, och öronen oxå (fast ena örat var så fullt av vax att det inte kunde undersökas ordentligt)Han var tät långt ner i lungorna och sänkan var förhöjd (66), men inte så hög som man kan förvänta om det skulle vara lunginflammation. Så slutsatsen blev att avvakta några dagar till och se om det ger med sig. Elmer somnade i bilen hem, av utmattning...

Linda