Morgonstund har guld i mund, eller???

Nej, inte det nä. Melvin vaknade 6.40 (i stället för runt halv åtta som han brukar), på ett uselt humör. Hade själv precis vaknat av att Elmer började greja intill mig i sängen. Går in till Melvin som ropar och möts direkt av griniga toner. Melvin har bestämt sig för att han vill duscha, en ny idé han fått -att dusha på morgonen. Annars kan man ju tycka att det skulle vara roligare att bada i badkaret på eftermiddagen, men nej, han vill duscha det första han gör. Eftersom han gjorde detta i förrgår säger jag först bestämt nej. Har flera anledningar till detta; pga Melvins eksem bör han inte duscha/bada för ofta, det är svårt att hålla Elmer ifrån duschen eftersom han oxå så gärna vill ducha, det blir blött runt duschkabinen och Elmer kryper jämt omkring där så då blir han blöt... Jag anade ett utbrott av större karaktär (Melvin börjar skrika och gapa och förhandla om varför han visst MÅSTE duscha) och till slut ger jag med mig. Intalar mig att det inte är värt fajten utan att lättaste lösningen är att ge honom sin vilja fram... Så vi börjar gå ner för trappan. Och VE OCH FASA: jag och Elmer hinner ner före Melvin!!!!! (eftersom jag burit på Elmer under helav vår första "diskussion" är jag rätt trött i armarna och vill skynda mig ner). Melvin börjar skrika hysteriskt: JAG SKULLE JU HINNA NER FÖRE ER!!! NI FÅR GÅ UPP IGEN!!! Men där gick min gräns, nu fick det vara nog! Så Melvin stannade uppe och la sig på golvet. Och skrek. Och skrek. Ock skrek....i 45 min. Försökte resonera med honom flera gånger, men han gav sig inte. Till slut ställde jag ett ultimatum, att om han ville duscha så måste han komma ner inom 5 min. När 2 minuter gått fattade han att han inte skulle vinna kampen, och gav -högst motvilligt- upp. Så han hann duscha.

Bättre mornar har man haft...