I natt tog de bort droppet och Linda fick ta med sig killen till våningen under där han får äta sina måltider när han vill (3 timmar mellan målen slipper vi nu) och de enda besöken som behövs på våning 5 är att få antibiotika och kontrollväga honom. Så skönt att slippa alla slangar som fastnade i allt. Jag åkte från Östra så att jag hann hämta Melvin och Elmer så att de fick träffa Linda och lillebror inne på Lindas rum. Vi hann bara in i korridoren så hostade Melvin, vilket han inte gjort på hela bilresan. Jag fick en halvsur kommentar om sjuka barn så vi stannade inte så länge på rummet utan gick ner till foajen istället. De är ju inte sjuka, men säg en tid på hösten då de inte är snuviga alls....
Melvin är så gullig då han pussar och klappar den lille på huvudet och Elmer säger hela tiden att bebisen skall titta på något nytt. Just nu längtar Melvin efter att få hålla bebisen, men eftersom han sov idag så får det vänta tills han kommer hem vilket förhoppningsvis sker på torsdag kväll då han får sista dosen antibiotika. På hemvägen stannade vi på MCdonalds och åt middag innan vi skulle handla lite frukost och frukt på ICA. Elmer såg bilvagnen och vi kom överens om att de skulle turas om, detta var ett villkor för att jag ens skulle fundera på den vagnen. Det gick bra tills det var Melvins tur då ville Elmer inte kliva ur. Jag lyckades i alla fall få honom att gå och hjälpa mig att lasta i vagnen och detta fungerade. Efter en kort stund kom Melvin på att de skulle sitta tillsammans i vagnen, men det blev skapligt trångt och Elmer gjorde inte exakt som Melvin ville så det blev ett riktigt hallå när Elmer skulle ut. Sedan gick det bra till kassan då Elmer skulle lasta på bandet och Melvin hoppade in i bilen. För då skulle Elmer in i bilen och Melvin ville inte ut. Efter att ha lastat upp alla varor skulle jag köra fram vagnen, men det gick ju inte med Elmer som knuffade och klättrade för att komma in samtidigt som han skrek och Melvin försökte putta bort honom. Till slut stod vagnen på tvären mellan de två kassorna (båda hade fullt med kunder) vilket omöjliggjorde för alla andra att ta sig fram. Då var mitt korta tålamod mer än slut och jag lyfte bort Elmer och drog ut Melvin på golvet innan jag styrde bort vagnen till utgången och sedan gick och packade. Medan jag packade slogs de om vagnen och hade spärrat av den trånga ingången till ICA med bilvagnen. Jag blir så matt, fattar inte att de inte kan skärpa sig i 10 min när vi kommer in i en affär. Jag var riktigt sur hela vägen hem och klargjorde att om de villa ha frukt, välling och titta på TV så ville jag ha ett förlåt. Vi skippade TV:n och åt frukten på stranden i simhallen med båda killar i varsin soldräkt. det är svårt att vara långsur när de plötsligt är hur gulliga som helst.
Efter att ha funderat på vad som hände så kom jag fram till att det nästan alltid är Elmer som ställer till saker när han hela tiden ändrar sig, kommer på att han vill annat, inte gör som vi kommit överens om. Melvin hamnar väldigt ofta i kläm och får en släng av mitt dåliga humör som brukar komma efter skrik, tjat och bråk. Jag pratade i all fall med Melvin när han lade sig och förklarade att jag insett att han skött sig bra och at det var Elmer som strulat till det mesta. Inte lätt alla gånger
1 kommentar:
Vad fint att du pratade med Melvin och förklarade som det var! Känns säkert bra i Melvin-hjärtat! Sedan är det ju så med våra snart tre-åringar, de har svårt att förstå skillnaden mellan verklighet och fantasi och det här med att dela med sig är ju skiiiiitsvårt!
Skicka en kommentar