Armen i gips

Igår var en otursdag för vår spralliga kille. Fredrik och grabbarna hämtade mig och Milton vid tåget 16.20. Väl hemma tände Fredrik grillen och Melvin sprang ner på gräsmattan med grannkillen William. När vi varit hemma ungefär 10 min hörde jag från köket hur Melvin skrek ute i trädgården. Det hördes på skirket att det gjorde mer ont än vanligt, Melvin är ju inte den som klagar i onödan. Jag sprang ut och Melvin förklarade gråtandes att han hämtat en boll som flugit över staketet och ner i slänten på baksidan. När han skulle klättra tillbaks (staketet är väl ca 1m högt) fastnade han på nåt sätt och föll på vänster arm. Han kunde dock ställa sig upp och jag kollade armbågen och handleden som verkade ok. Han slutade gråta ganska snart och vi gick in i huset. När vi kommit in bad jag honom ta tv-spelskonsollen och spela lite, och när han vägrade ta i den med handen så började jag ana att det inte stod rätt till. Eftersom Willilams mamma är ambulanssjuksköterska så gick vi bort till dem så att hon kunde titta på armen. Man började då se en svullnad på underarmen, och hon konstaterade att det i alla fall var en blödning, ev även en fraktur. När hon undersökte blev Melvin lite chockad och hade säkert rätt ont, för han blev helt likblek och illamående. Så vi satt en stund på köksgolvet, och Melvin fick alvedon och en isglass. Pia berättade för Melvin att socker är smärtlindrande (vilket han tydligt förklarade för mig idag när han ville ha mer glass :)) Färgen i ansiktet kom tillbaks, men vi beslutade att åka in till Östra för att kolla armen. Fredrik tog med sig Melvin medan jag stannade hemma med Milton och Elmer. Grillen fick brinna färdigt oanvänd och köttet åkte in i kylen.

I bilen konstaterade Melvin att han skulle få vara uppe längre än vanligt denna kväll, vilket han såg som något positivt i allt det jobbiga. Han hade inte helt oväntat rätt, för det blev en lång väntan på sjukhuset. Melvin var inte det enda barnet som skadat sig denna varma härliga sommardag. Han blev ganska fort undersökt av en sköterska som konstaterade att det troligtvis var brutet, och att det åtminstonne skulle bli ett gips. Hon peppade Melvin och frågade vilken färg han skulle välja på gipset. Sen var det lååång väntan på röntgen. De fick sitta på en hård bänk i korridoren eftersom alla rum var fulla, och Melvin fick inte äta eller dricka eftersom de inte visste om det skulle bli operation eller ej. Melvin var tapper, men tyckte att det tog lång tid så klart. Melvin tyckte själv att det var onödigt gjort att gå och ramla så där.

När röntgen var klar var det ytterligare väntan på doktorn. Han konstaterade att det var en spricka i underarmen (radius) men det låg väldigt fint och brottet hade inte gått helt igenom. Så det blev gipsbehandling i 4v. Klockan hann bli 22 innan de var hemma igen.

Idag har Melvin fått vara hemma med mig och Milton. Om ett par dagar kan han nog gå till dagis igen. Han verkar inte ha speciellt ont, men får ju ta det lite lugnare än vanligt särskilt nu i början, så han inte ramlar på armen. Han är lite nedstämd och tycker det är allmänt tråkigt att ha gips. Han räknar redan ner dagarna tills han skall få ta bort det, och har insett att han kommer att ha gips både på sin födelsedag och på kalaset.

Stackars söta underbara Melvin. Men, det är sånt som kan hända, som han själv sa när han var färdig på sjukhuset igår. Nu är det bara 28 dagar kvar.

Tuff kille i väntan på röntgen


Börjar bli lite trött... Dags för gips, Melvin valde blå färg.


Vilar ut hemma efter en jobbig kväll

Ganska glad ändå trots allt

Oj då, tur att mamma inte såg det där... Vad då ta det lugnt??

Gulliga William som var med när det hela hände kom idag med en present till Melvin för att muntra upp honom: en hel låda med Päronsplitt!