Vi hade en enorm tur...

Igår hände det som inte får hända. Vi skulle ta en kopp kaffe efter middagen och Fredrik hade precis hällt upp 2 koppar och ställt dem på köksbordet. Han hade placerat dem långt in på bordet, en vana vi har numera med tanke på Milton. Sen vände vi oss båda om för en sekund, för att hämta mjölk och chokladbollar från skåpet, och plötsligt hör vi ett skrik. Milton har hunnit upp på en av köksstolarna och fått fatt i ena kaffekoppen, som välter mot honom. Vi får panik båda två och och är helt säkra på att det värsta har hänt. Men helt otroligt så klarade sig Milton utan en skråma! Kaffet rann ut på bordet och ner på golvet. Det skvätte lite på Milton men träffade bara på tröjan och byxorna. Just denna dag hade han fodrade jeans vilket nog var räddningen. Ingenting gick igenom till huden!!! Vi var bra skärrade alla tre, men otroligt glada över att det gick så bra. Kvällen kunde lika gärna ha slutat på sjukhuset.

Idag var det Melvin som hade otur. På gympan krockade han med kompisen Noel och fick en rejäl smäll på näsan. Blodet sprutade och med tanke på hur han ser ut nu måste det ha gjort rejält ont. Inte omöjligt att det blivit en spricka i näsbenet. Näsan är typ dubbelt så stor och börjar anta en lätt blåaktig ton. Stackarn. Han hade fått vila i soffan under rasten. Med kompisen gick det bättre som tur var. Vi ringde sjukvårdsrådgivningen nu på kvällen, och de tyckte vi skulle åka in till akuten och kolla upp det. Så vid 20-tiden satte vi oss i bilen och åkte till Sahlgrenska där akuten för öron-näsa-hals finns. Några sköterskor tittade på näsan och konsulterade sedan läkaren. Bedömningen blev dock att vi inte behövde sitta och vänta på akuten utan att vi istället skulle ringa imorgon fm till öron-näsa-hals för att boka en tid. Så vid 21 var vi hemma igen. Fredrik tog en bild på Melvin, gissar att det kommer vara blåare i morgon...

Stolt 4-åring

Tänk att det redan har gått 4 år sen vår fina Elmer kom till världen. Han har längtat mycket efter sin födelsedag, och prick klockan 06.00 satte han sig upp i sängen och sa högt "idag fyller jag 4 år!" Det blev inga paket på sängen, Elmer var alldeles för otålig och sprang genast ner till vardagsrummet där han tjurade i soffan för att han inte fick gå ut till köket... Men han blev snabbt glad igen när vi kom in med brickan med alla paket och ett litet ljus. Melvin var så klart inte sen med att hjälpa till att öppna paketen.

Det blev en intensiv dag med både härliga stunder och bråkiga stunder. Jag var ledig och alla 3 barnen var hemma. Melvin hade haft feber på natten och Milton var förkyld och hängig. Dessutom hade Milton förstoppning så det fick bli ett besök på apoteket för att inhandla laxermedel. Trots hängiga barn hängde vi ett bra tag nere på Bäckebol där vi inhandlade nya fina vårskor (converse-kopior) spanade på möbler till Melvins nya rum, fikade (och spillde ute ett STORT glas Zingo på caféets nya tygsoffa + golv) samt handlade godsaker till middagen och frukt till dagiskompisarna. På det stora hela skötte de sig väldigt bra, men eftermiddagen blev ett kämpigt rejs med mycket bråk och kiv. Melvin lyckades dessutom låsa in Elmer i förrådet under huset medan jag stod uppe i badrummet precis på väg in i duschen. Det var med en lättnadens suck jag lämnade över ansvaret till Fredrik på kvällen. Jag tog bussen in till stan för en god middag på Bellini med mina arbetskamrater där vi tackade av Anders som tyvärr slutat hos oss. Fredrik och barnen fick en mysig kväll med pizza, glass och jordgubbar.

Ingen rast och ingen ro...

Milton han håller oss i farten, minst sagt. Inte en sekund kan man slappna av när han e vaken. Just nu utforskar han världen si så där 1 m ovanför markhöjd. Han utnyttjar stolar av alla de slag för att komma upp på bord, skrivbord, bokhyllor och skötbord. Och så stolt han är när han lyckas, hela ansiktet lyser. Det lyser dock inte lika mycket i hans föräldrars ögon i de ögonblicken om man säger så. Ett ständigt jagande och passande, ögon i nacken vore verkligen på sin plats. Hoppas på att det är lite "nyhetens behag" och att han snart skall tröttna på dessa aktiviteter, men än så länge visar han inga tecken på det... Så tills vidare ligger alla stolar ner i vardagsrummet, dörrarna till barnens rum och toaletten där skötbordet finns hålls stängda. I köket är det svårare, men där e man ju själv allt som oftast, så där får man ständigt vara på sin vakt helt enkelt. Men att stå upp på köksbordet och gunga på lampan eller sätta sig framför blomvasen på bordet och kasta blomblad på golvet är rätt så kul om man heter Milton. Eller att klättra upp och ner, upp och ner, upp och ner, upp och ner...ja ni förstår, på sin tripptrapp-stol tröttnar man heller aldrig på. Trots att man kan halka och få en och annan bula i huvudet emellanåt. Suck.

Syskonkärlek

Jag vet inte vart tiden tar vägen, men just nu finns det väldigt lite tid och ork över till att dokumentera vårt liv här på bloggen. Det är trist, för vi gör det ju minst lika mycket för oss själva som en slags dagbok att spara för framtiden. Kameran kommer fram allt mer sällan också, vilket bidrar till att det känns tråkigt att skriva när man inte har bilder att visa. Hur som helst tog jag den här fina bilden på sötaste killarna i soffan i morse. Det är sällsynt att alla tre är så här lugna och mysiga mot varandra samtidigt, så man får passa på att njuta av ögonblicket. Bilden hann i alla fall fastna i kameran och i mitt hjärta!

Härliga dagar i Branäs

I torsdags packade vi bilen full och begav oss upp till Branäs med våra vänner Ulrika & Christian och deras barn Isak och Rebecka. Resan gick över förväntan även om jag upplevde det måttligt trångt i baksätet där jag satt inklämd mellan 2 barnstolar och diverse packning högt och lågt. Vi kom fram litet tidigare än beräknat, en timme före incheckning. Men vi letade fram lite varma kläder i takboxen och gick ut och kände på snön och redan efter 20 min var vår stuga redo. Stugan låg på "Lohyllan" för er som känner till Branäs. Närmare backen och liften kan man inte komma, helt perfekt! Alldeles utanför vår stuga fanns en pytteliten barnbacke med ett rullband, så det var bara på med skidorna och testa direkt för barnen.

Stugan var kanonfin även om Cristian och Ulrika hade bott i ännu bättre stugor tidigare i Branäs. Modern, öppen planlösning med högt i tak och ett sovloft. Braskamin och bastu samt 2 toaletter. Perfekt för 2 familjer! Dock fungerade inte golvvärmen i hallen och i ena badrummet, vilket gjorde att det bara var ca 15 grader i det ena badrummet. Mindre bra.

På fredagen var det dax för skidskola för barnen. 1 timme mellan 9.30 och 10.30. I Melvin och Isaks grupp var de 4 barn, och Rebecka och Elmer fick vara helt själva med 1 skidlärare, bättre kan det ju inte bli :-) Christian och Fredrik passade på att åka lite "vuxenskidor" på andra sidan berget, och även Ulrika fick åka nåt åk medan jag och Milton höll ställningarna vid skidskolan. En ganska aktiv stund för mig då Milton oxå gärna ville utforska backen och liftarna...Barnen var SÅ duktiga i skidskolan och man såg verkligen framsteg bara på en timmes träning!

Lunchen intogs i stugan, en välbehövlig paus från kylan ute. Temperaturen låg på ca -8. På eftermiddagen var det min och Ulrikas tur att få åka lite skidor, medan barnen och papporna tog det lugnt i stugan. Underbart att få susa ner för en backe igen -det var längesen sist för min del (Hemsedal 2004 typ...). Efter nån timmes åk så hämtade vi upp de andra och gav oss ut tillsammans igen ett andra pass. Papporna tog med sig Melvin och Isak upp till toppen och tränade i lite brantare backar med sele. Grabbarna tyckte det var riktigt häftigt att få åka i de större backarna och att åka gondol-lift!!! Jag och Ulrika kämpade på nere vid barnbacken med att springa efter Milton och hjälpa Elmer och Rebecka med knapplift, skidor och pulkaåkande.

Dag nummer 2 flöt i stort sett på som ovan. Men på kvällen lyxade vi till det och gick på restaurangen som låg 30m från stugan. Där hade de verkligen tänkt till för att få barnfamiljerna att trivas. Det fanns ett tio-tal Nintendo DS-spel och surfplattor att låna! Enda missen var att Milton som hade somnat i vagnen på väg dit vaknade just som föräldrarnas varmrätt anlände till bordet...

På söndagen packades bilarna fulla igen och vi styrde kosan mot Göteborg. Vi hade en superhärlig skidhelg och tackar Christian & Ulrika för mycket trevligt sällskap! Ulrika kämpade dessutom hela helgen mot en eländig och envis ögoninflammation :(

Melvin gav högsta betyg till resan; "det här var den BÄSTA resan hittills mamma" och "kan vi inte flytta till Branäs?" Han älskade att åka skidor. Även Elmer tyckte det var riktigt kul, och kämpade på mycket mer än vi hade kunnat hoppas. Han hade dessutom haft feber hela veckan innan, så med tanke på det gick det fantastiskt bra i backarna! Så det kommer nog bli fler skidresor framöver :-)

Milton gör alltid som vi vill...

...eller inte. Idag när vi kom från Branäs var han så totalt lycklig och lika vild. Han klättrade, rev och slet i allt och klättrade som synes på borden och inte bara en gång kan tilläggas

VAB-träsket här igen

Efter att någon av oss varit hemma i 1,5 år så arbetar båda två nu. Milton började dagis på riktigt förrs torsdagen och det verkar gå jättebra. Han är ledsen vid lämning men äter bra, verkar ha skoj och somnar själv på en madrass bredvid de andra barnen. Efter en veckas arbete för båda var det dags för första VAB-dagen då Elmer helt plötsligt fick 40 graders feber igår kväll. Han har legat på soffan hela dagen och inte orkat göra nåt, men fredagsmys orkade han i alla fall med. Synd bara att bli sjuk nu när han skulle på Funky Kidz imorgon för första gången.