Ingen rast och ingen ro...

Milton han håller oss i farten, minst sagt. Inte en sekund kan man slappna av när han e vaken. Just nu utforskar han världen si så där 1 m ovanför markhöjd. Han utnyttjar stolar av alla de slag för att komma upp på bord, skrivbord, bokhyllor och skötbord. Och så stolt han är när han lyckas, hela ansiktet lyser. Det lyser dock inte lika mycket i hans föräldrars ögon i de ögonblicken om man säger så. Ett ständigt jagande och passande, ögon i nacken vore verkligen på sin plats. Hoppas på att det är lite "nyhetens behag" och att han snart skall tröttna på dessa aktiviteter, men än så länge visar han inga tecken på det... Så tills vidare ligger alla stolar ner i vardagsrummet, dörrarna till barnens rum och toaletten där skötbordet finns hålls stängda. I köket är det svårare, men där e man ju själv allt som oftast, så där får man ständigt vara på sin vakt helt enkelt. Men att stå upp på köksbordet och gunga på lampan eller sätta sig framför blomvasen på bordet och kasta blomblad på golvet är rätt så kul om man heter Milton. Eller att klättra upp och ner, upp och ner, upp och ner, upp och ner...ja ni förstår, på sin tripptrapp-stol tröttnar man heller aldrig på. Trots att man kan halka och få en och annan bula i huvudet emellanåt. Suck.