Kan inte fatta att han redan blivit så stor, min lilla kille. Att han redan har börjat på dagis!!! Det är med blandade känslor kan jag säga, faktiskt känns det mest jobbigt. Vill inte alls lämna i från mig honom till andra, vill behålla honom för mig själv, låta tiden stå still ett tag... Men sån är ju inte verkligheten. Och Melvin var ju faktiskt 2 månader yngre när han började. Men ändå känns det jobbigare denna gång. Hur som helst så har vi nu avklarat första inskolningsveckan. Den har varit ganska "light" och inneburit att Elmer varit på förskolan 1 timme måndag-onsdag och 2 timmar i torsdags. Igår var det studiedag, så då var det inget alls. Jag eller Fredrik har varit med hela tiden, suttit på golvet och funnits som en trygg punkt. Elmer har sakta utforskat miljön. Han tycker det är spännande, går runt och kollar in leksakerna, hämtar grodor och bollar, leksaksdjur och roliga flaskor och visar stolt för mamma eller pappa. Men hittills har han bara rört sig ett par meter på egen hand för att ganska snart komma tillbaks till mammas eller pappas trygga knä. I torsdags gjorde Fredrik ett vilt försök att låta Elmer gå ut själv på gården med fröknarna. Elmer verkade på hugget och hämtade sina skor och insisterade själv på att få gå med ut till den spännande gården. Men när han insåg att pappa Fredrik tänkte stanna kvar inne blev han utom sig av förtvivlan. En av fröknarna lyfte upp honom och försökte distrahera genom att ta honom med till leksaksförrådet. Men Elmer kastade sig ner på marken och sprang gallskrikandes mot trappan, helt panikslagen, stackarn. Efter detta ville han inte släppa pappa ur sikte en endaste sekund. Den här lilla episoden gjorde att vi är lite nervösa inför kommande vecka då inskolningen trappas upp... Har en stark känsla av att det kommer att bli tufft och ser framför mig hur vi kommer att behöva lämna honom skrikandes och förtvivlad... Som tur e är det Fredrik som skall ta just de första dagarna då vi skall lämna honom. Men sen, när det hela börjar på "riktigt", då är det ju jag som skall lämna på dagis -alla dagar! Puh. Hur skall det gå? Men hur var det nu -man skall ju inte ta ut något i förskott. Han kanske kommer att stå där i hallen och glatt vinka hejdå till sin mamma? Hmmm. Får intala mig det. Ja, vi har ju en vecka till på oss att öva i alla fall. Tror mamma behöver det lika mycket som sonen ; )
Glad Elmer på gården efter det att pappa kommit med ut
Linda
3 kommentarer:
Jag tror det kommer gå så bra SÅ! :-)
Tror också att det kommer att gå bra. I alla fall så småningom. Men jag förstår att du har ångest!! Det har jag också och då har jag ändå passerat stadiet att det ligger i framtiden. Har jobbat en vecka och jag har grym ångest inför veckan med skrikande lämningar och tight logistik.
KRAM!!
Jag tror att det kommer att gå bra,när ni inte är där.Han kanske skriker när ni går ,tänk bara på att inte tveka när ni går ,för då blir det bara jobbigare ,för då vet han att han har makten. Jag har haft att göra med en hel del barn som ni vet.
massor av kramar
Skicka en kommentar