Denna vecka har cykeln lutat åt höger vid cykling och Melvin har tyckt att det har känts otäckt så idag efter dagis skulle jag undersöka detta. Jag skruvade loss hjul och stödhjul för att kolla. När stödhjulen ändå var borta frågade jag om han ville testa att cykla utan dem igen. JAAA sade han och vi gick ut på gatan medan Elmer sov i vagnen. Jag höll i handtaget när vi startade och han sade genast att jag skulle släppa. Jag släppte och han vinglade fram 5-10 meter innan han tippade. Upp igen och han sade "släpp pappa!". Jag kunde knappt tro mina ögon för han cyklade från sophuset ända ut till infarten på vår gata utan att ramla. Där vände vi och han cyklade hela gatan in till vändplatsen längst in!! Jag blev nästan chockad. Fatta att han kunde så lätt. Jag tror att det är sparkcykeln som gjort detta, för på den har han tränat upp balansen så han klarar att stå tills den helt tappar farten. Melvin har varit helt överlyckling hela eftermiddagen, och han har velat stanna och berätta vad han lärt sig för alla vi mött på gatan. När mamma kom hem från jobbet ösregnade det ute, men det spelade ingen roll. Melvin skulle så klart ut och visa vad han kunde, och självklart blev hon lika överraskad. Det har blivit många vändor fram och tillbaks på gatan under eftermiddagen/kvällen. Både jag och Linda är oerhört imponerade över hur snabbt han lärt sig. Han cyklar som om han aldrig gjort nåt annat och har bara ramlat ett fåtal gånger i samband med start/stopp. Självklart har han lite att träna på -att klara vändningar och att starta/stanna samt att parera för människor som kommer är fortfarande svårt. Och vi har ju bara tränat på bred, plan asfalt. Men ändå!!!
Det var en trött och envis Melvin som vi tvingade i säng i kväll. Hade han fått bestämma hade han fortsatt att cykla hela natten...
Heja Melvin!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar