Första "riktiga" dagen på hösten...

Ja, idag började ett nytt liv. Två arbetande föräldrar, två barn att hämta och lämna på dagis. Från och med nu gäller väckarklocka på morgonen, fasta tider att passa, veckohandling, veckomatsedel, torsdagsstädning. Rutiner känns som ett nyckelord, och än så länge är man ju ganska taggad. Andra har gjort det förr och det bara måste funka! Även om jag har lite svårt att se hur. Som tur är skall jag vara ledig onsdagar, och de andra dagarna turas vi om med att hämta barnen runt 15-15.30. Just den här stunden mellan 15.30-17.30 då middagen skall stå på bordet känns som en utmaning. Måste komma på lite olika knep att ta till. Försöka få killarna att leka med varandra, bli kompisar. Men idag prövade jag istället att få med dem i matlagningen. Melvin nappade direkt och sprang o hämtade pallen. Han blev jättelycklig när han fick hjälpa till att skala potatis. Elmer nöjde sig så klart inte med att stå på golvet bredvid, så han fick sitta i sin stol vid köksbänken, med en liten potatis i handen. Den knaprade han glatt på en stund, innan han kom på att han kunde placera den i kökslådorna... Melvin kämpade på med potatisskalaren och naturligtvis hände det som inte skulle hända -han slant och skar upp en flik på tummen. Nåja, vi torkade bort blodet och satte på ett plåster. Sen fortsatte han hjälpa mig med att krydda laxen, hämta gräslök i trädgården och klippa den över laxen (får erkänna att jag var rätt så orolig för att det skulle behövas mer omplåstring ett tag där...), tja en riktigt användbar liten all hjälpreda faktiskt! Elmer däremot tröttnade ganska fort på sin potatis, och jag hann liksom inte komma på nåt mer projekt för honom. Middagen blev i alla fall bli klar lagom tills det att Fredrik kom hem. Så jag kände mig rätt så nöjd med mitt uppdrag. Efter middagen var det ganska livat en stund, men sen lyckades vi få bägge barnen i säng innan 19.30 -kan nog behövas efter en intensiv dag!

Elmer har idag varit på dagis mellan 08.30-14.30. Han var ledsen ett par minuter när Fredrik lämnade, men sen hade det gått hur bra som helst! Han hade somnat under vilan utan problem (han är ju annars van att sova ute i vagnen) och sovit 1 timme och 45 minuter. När jag kom för att hämta honom satt de i "matsalen" och åt mellanmål. Det var en sån häftig syn: där satt min stora lille kille på en liten karmstol vid ett lågt litet bord med 3 andra små barn och en fröken. Han åt smörgås och drack mjölk ur ett vanligt glas. Han ser så stolt ut när han gör detta! Och han kändes plötsligt så stor! Han blev så klart jätteglad över att se mig. Jag satt med en stund medan han åt upp. De fick isglass oxå, eftersom det var någon som skulle sluta. Sen skulle vi klä på oss och gå. Jag sa "nu får vi säga hejdå" och då började han plötsligt att gråta. Han trodde att jag skulle gå igen, utan honom... Men när vi väl stod utanför entrén och vinkade hejdå till fröken, då skrattade han igen. Direkt när jag satte ner honom på marken började han säga "bam bam"! Bam är ordet för boll, så jag tittade på marken, men såg ingen boll. "Här finns ingen boll Elmer" sa jag. Han började bli arg och fortsatte att upprepa "bam bam" och peka mot vagnen. Då kom jag på. Varje dag förra vekcan fick han en banan på väg hem från dagis. Detta för att vi inte hann med någon lunch innan han skulle sova middag. Bam är oxå det ord han använder för banan, så det var så klart det han menade! Han ville ha banan! Trots att han precis smällt i sig 2 mackor, mjölk och en isglass. Oj oj så arg han blev när jag förklarade att jag inte hade någon banan... Barn anammar vissa rutiner fort : )
Linda

Första arbetsveckan avklarad

Så var den gjord, första arbetsveckan efter semestern som brukar kännas jobbig men som i år kändes som en befrielse. Att bara kunna sitta utan att barnen vill ha uppmärksamhet hela tiden i flera dagar. Melvin har nog upplevt det som lika kul att komma tillbaka till dagis där han fått några nya lekkamrater bla en Melvin till. Han har varit mycket lugnare och mindre "bråkig" även om han blir väldigt besviken när någon kompis skall gå hem eller om någon råkar göra på fel sätt. Då skriker han som en galning och det är svårt att prata honom tillrätta.

Elmers inskolning slutade bra, han var ledsen när han blev lämnad på torsdag och fredag också men lugnade ner sig efter ett tag och verkade i slutändan tycka att det var ok, han var väldigt glad för sin fotokub med bilder på de som han känner.

Ikväll skall vi på barnfri kräftskiva till Anna och Ola längre bort på gatan medan Janne och Sara passar barnen. Det skall bli riktigt kul fast vi tycker lite synd om Anna och Ola för de bjöd 14 personer och bara 4 kunde komma, men det skall bli riktigt trevligt oavsett antalet människor.

Fredrik

Härlig nattlig trend

Elmer har alltid ätit välling minst en gång per natt från han var liten och fram tills nu. Vi har provat att låta bli att ge honom välling lite halvhjärtat några gånger men gett upp då han inte somnat efter en halvtimma eller något. Det har känts lättare att ge honom välling så vet man att han sover igen efter 10 min. Hela tiden har vi självklart tänkt att det varit lättare om man sluppit vällingen men vi har trott att han skulle växa från det. Efter Ö-viksvistelsen bestämde vi oss för att verkligen försöka få bort de nattliga måltiderna och slutade ge honom välling. Självklart ville han inte somna i sin säng så det slutade med att han fick komma över till vår säng. Där snurrade han runt som en mindre helikopter, och vi fick ändå inte sova. Vissa nätter kom även Melvin över, så då låg vi 4 stycken och trängdes om utrymmet. Efter ett par sådana här nätter tog vi ett beslut att göra ett ordentligt försök att få honom somna om i sin säng, utan välling så klart. Precis som vi räknat ut blev han besviken och framför allt arg när vi inte lyfte upp honom, utan bara visade oss i rummet och lugnt sa "nu får du lägga dig ner och sova". Vi höll på i ca 1½ timme varje natt med att springa fram och tillbaks mellan rummen, försöka lugna honom, lägga honom ner osv. 1½ timme mitt i natten känns som en evighet när man själv inte vill annat än att sova! Konstigt nog vaknade inte Melvin en enda gång, trots allt skrikande. Vi höll på att ge upp flera gånger, men så plötsligt efter så där 5- 6 nätter somnade han om direkt efter att ha fått nappen! Och likadant natten därpå! Och nästa natt sov han hela natten!!! Nu har det gått 5 nätter och måtte denna underbara trend hålla i sig!

Tillbaka på jobbet

Då var de första arbetsdagarna efter föräldraledigheten och semestern avklarade. Jag jobbade måndag och tisdag innan det var dags för inskolning idag igen. Sällan har jag uppskattat att komma tillbaka till jobbet så mycket som jag gjorde i år. Ingen ångest alls över att semestern var slut utan bara en känsla av befrielse att få sitta en hel dag utan att barnen skulle ha uppmärksamhet. Att Melvin varit extra "bråkig" sista veckan hjälpte nog till. Jag tror att han behövde få komma tillbaka till dagis och alla kompisar där, härhemma blev han understimulerad och fick en massa överskottsenergi som ibland användes till att hitta på dumma saker. Det är för tidigt att dra några stora slutsatser, men jag tycker han har känta lugnare igår och i förrgår. Inskolningar har gått sådär då Elmer blivit sanslöst mammig på slutet, men idag när jag lämnade honom för första gången så gick det över förväntan. han grät 5-0 min men sedan hade han lugnat ner sig och lekt lite med en av fröknarna samt stått och tittat efter en gräsklippare som aldrig kom tillsammans med två andra barn. Det kommer säkert att bli bra.

Fredrik

Första inskolningsveckan avklarad

Kan inte fatta att han redan blivit så stor, min lilla kille. Att han redan har börjat på dagis!!! Det är med blandade känslor kan jag säga, faktiskt känns det mest jobbigt. Vill inte alls lämna i från mig honom till andra, vill behålla honom för mig själv, låta tiden stå still ett tag... Men sån är ju inte verkligheten. Och Melvin var ju faktiskt 2 månader yngre när han började. Men ändå känns det jobbigare denna gång. Hur som helst så har vi nu avklarat första inskolningsveckan. Den har varit ganska "light" och inneburit att Elmer varit på förskolan 1 timme måndag-onsdag och 2 timmar i torsdags. Igår var det studiedag, så då var det inget alls. Jag eller Fredrik har varit med hela tiden, suttit på golvet och funnits som en trygg punkt. Elmer har sakta utforskat miljön. Han tycker det är spännande, går runt och kollar in leksakerna, hämtar grodor och bollar, leksaksdjur och roliga flaskor och visar stolt för mamma eller pappa. Men hittills har han bara rört sig ett par meter på egen hand för att ganska snart komma tillbaks till mammas eller pappas trygga knä. I torsdags gjorde Fredrik ett vilt försök att låta Elmer gå ut själv på gården med fröknarna. Elmer verkade på hugget och hämtade sina skor och insisterade själv på att få gå med ut till den spännande gården. Men när han insåg att pappa Fredrik tänkte stanna kvar inne blev han utom sig av förtvivlan. En av fröknarna lyfte upp honom och försökte distrahera genom att ta honom med till leksaksförrådet. Men Elmer kastade sig ner på marken och sprang gallskrikandes mot trappan, helt panikslagen, stackarn. Efter detta ville han inte släppa pappa ur sikte en endaste sekund. Den här lilla episoden gjorde att vi är lite nervösa inför kommande vecka då inskolningen trappas upp... Har en stark känsla av att det kommer att bli tufft och ser framför mig hur vi kommer att behöva lämna honom skrikandes och förtvivlad... Som tur e är det Fredrik som skall ta just de första dagarna då vi skall lämna honom. Men sen, när det hela börjar på "riktigt", då är det ju jag som skall lämna på dagis -alla dagar! Puh. Hur skall det gå? Men hur var det nu -man skall ju inte ta ut något i förskott. Han kanske kommer att stå där i hallen och glatt vinka hejdå till sin mamma? Hmmm. Får intala mig det. Ja, vi har ju en vecka till på oss att öva i alla fall. Tror mamma behöver det lika mycket som sonen ; )

Glad Elmer på gården efter det att pappa kommit med ut

Linda

Sommardag med sol och bad

I Torsdags var det rena sommarhettan med ca 27 grader varmt och vi åkte till Horsika (en liten sjö i Mölndal) där vi mötte upp Magnus, Wilma och Klara. Elmer somnade i bilen och som tur var så vaknade han inte när vi flyttade över honom till vagnen eftersom han sovit alldeles för kort. Vi startade med Lunch i sanden och sedan blev det sol och bad hela eftermiddagen i den starka vinden. Melvin skulle hoppa från bryggan på det djupa och tvingade ner mig i vattnet. Det hade jag inget emot då det måste ha varit 18-19 grader i vattnet denna eftermiddag. Elmer var helnöjd med att gå runt och leka i sanden och på det grunda vattnet. Melvin, Wilma och en kompis till Wilma lekte äventyr uppe i skogen ovanför sjön när de inte badade. Vi stannade 3-4 timmar på stranden och sedan åkte vi hem till dem där Maria kommit hem från jobbet och vi bjöds på god middag i solen på altanen. Det var en vinstlott att få stolen i skuggan, så varmt var det denna högsommardag. Melvin och Wilma lekte i den nya lekstugan som Magnus hade snickrat ihop så dem såg vi bara vid maten. Vi andra njöt av det som kändes som en bonussommardag innan arbetet börjar igen till veckan.

Onsdag i Skärhamn

I onsdags åkte vi till Skärhamn direkt efter Elmers inskolning som slutade vid 10-tiden och vädret var riktigt härligt med strålande sol när vi åkte. Vi började med lunch och sedan gick Linda på "stan" med Elmer medan vi andra gick till båten. Melvin är alltid lika glad när han får åka båt och självklart vill han ut på havet en sväng när vi är hos morfar. Vi åkte en rundtur i skärgården och jag satt och njöt av den vackra naturen. Tyvärr så mulnade det på lite men var fortfarande en ok sommardag. Efter båtturen mötte vi upp Linda och Elmer utanför Lars-Görans där vi åt glass. Elmer är numera förtjust i glass han också, även om han är bra på att söla. När vi ätit klart gick Melvin och morfar hem där de plockade päron och plommon samt sparkade boll medan vi gick och tittade i en tapetaffär. Till middag fick vi en riktigt god middag bestående av helgrillad fläskfile tre olika såser samt potatis och rotsakslåda. Vi hade en riktigt härlig dag i Skärhamn och Elmer somnade direkt vi satte osss i bilen på väg hem.

Fredrik