tisdag 18 oktober 2011

Nytt liv med insulinpump


I torsdags bytte jag ut mina insulinpennor mot en insulinpump! Det är ett helt nytt sätt att tänka, och en hel del trixande och mätande nu i början för att få det att fungera. Har gått på kurs i 3 dagar på Sahlgrenska med 4 andra i samma situation, för att lära mig denna lilla apparat samt för att försöka ställa in de optimala doserna för mig. Har väl mätt blodsockret si sådär 1g/timme och även satt klockan ett par ggr/natt, så jag är rätt trött nu måste jag erkänna. Men det känns ändå positivt och spännande och jag är säker på att detta kommer att bli bra på sikt. Självklart har jag valt en rosa pump! Texten nedan är hämtad ifrån pumptillverkaren Rubin Medical's hemsida:

Studier har visat att pumpbehandling kan ge bättre blodsockerkontroll än med pennbehandling. Även risken för att få diabeteskomplikationer minskar. Bättre kontroll kan också minska risken för allvarliga hypoglykemier.

Att använda en insulinpump innebär inte att diabetesbehandlingen blir är automatiserad. Insulinpumpsbehandling kräver att du talar om för pumpen vad du vill att den skall göra. Du får däremot möjligheten att använda bästa möjliga teknik för att du skall åstadkomma bästa möjliga resultat – ett friare liv.


En vanlig missuppfattning är att pumpen opereras in, vilket inte stämmer. Jag har en liten plastslang in i magen (13mm) som jag själv byter var 3:e dag. Pumpen bärs utanpå kroppen, i fickan eller byxlinningen tex, ung lika stor som en mobiltelefon. En av de stora fördelarna är att den pytsar in små mängder insulin ca 20ggr/timme, och du kan själv ställa in dosen, som oxå kan variera över dygnet, och du kan snabbt öka/sänka dosen om du tex ska promenera, träna eller äta pizza (vilket anses som det absolut svåraste målet att hantera när man har diabetes :) ) Svårigheten nu i början är att hitta den exakta dosen för min kropp och att se mönster över dygnet för att kunna lägga upp rätt dygnsprofil. Så jag får fortsätta att mäta blodsockret extremt ofta och stå ut med kraftiga svängningar i blodsockret ett par dygn till, sen hoppas jag att det ska vända!
/Linda

2 kommentarer:

Anonym sa...

Kämpa på, kära Syster Yster! Jag hoppas det vänder snart! Kram Lotta

Cissi sa...

Vilken känsla det måste vara att bli av med de där pennorna!! Förstår att du är trött, säg till om jag kan hjälpa till med något! KRAM!!