Igår kväll fick Melvin och Elmer hamburgare till middag. Som tillbehör hade jag skurit upp gurk- och morotsstavar. Barnen satt själva och åt eftersom vi sparade oss till fisksoppan som puttrade på spisen. Plötsligt hörs Elmers något förtvivlade röst "modo i däsan". Fredrik fattade först ingenting, vadå Modo??? Men jag lyckades tolka det till morot, och visst, där i ena näsborren kunde vi skymta en morotsbit... Ärtor i näsan har man ju hört talas om, men morot... Som tur var slapp vi besök hos doktorn. Elmer var jätteduktigt och satt alldeles still med huvudet bakåtböjt medan Fredrik försiktigt kunde pilla ut moroten, stor som en ärta, med en liten nål. Puh.
/Linda
1 kommentar:
Det ska vara era barn till något sånt där...;-)
Skicka en kommentar