HJÄLP -kaniner!!!!

Ja, jag undrar hur det gick till men min son har just nu utvecklat en extrem rädsla för ja, just det, kaniner! Ok att man kan vara rädd för tigrar, lejon, spöken, mörker och allt annat otäckt, men kaniner? Det hela började i förrgår, då två kompisar på dagis, Hannah och Julia, tydligen fick syn på 2 söta kaniner (eller harar var det väl förmodligen) utanför fönstret. De tyckte så klart det var spännande och spanade efter vart de skuttade. Enligt fröken satt Melvin intill och när han hörde Hannah och Julia prata om kaninerna freakade han ut fullkomligt. Han blev helt hysterisk och panikslagen, och bara skrek och skakade. Fröken förstod förstås ingenting, men försökte trösta och förklara. När Fredrik hämtade honom på eftermiddagen var han väldigt försiktig och ville inte bli lämnad ensam i något rum. Vi pratade med honom, försökte titta på bilder på kaniner och förklara att de var små, snälla söta djur. Men han hade jättesvårt att somna på kvällen, och det hela har även kommit upp flera ggr både igår och idag. Mycket frågor om var kaniner finns tex, eller vad de äter. Han vågar inte gå själv till badrummet för att tvätta händerna, och han vill inte sitta vid matbordet med ryggen mot trädgården om ingen annan sitter bredvid. Jag har försökt att prata med honom om vad det är som skrämmer honom med just kaniner, men det kan han inte svara på. Frågade om det var Lisebergskaninerna som han tänkte på, men då sa han att nej men mamma, det är ju bara utklädda människor... Grannen har ju en kanin i bur i sin trädgård, men den är han inte rädd för. Ja, uppenbarligen är det mycket som pågår just nu inne i Melvins lilla huvud. Men hur kan man bli så himla rädd för kaniner???