Hemresan in korthet

• En snäll LG klev ut i morgonkylan och skottade backen så att vi kunde komma upp med bilen. SMHI hade tydligen missat nattens nederbörd, för den stod det inget om i prognosen för söndagen. Gulliga farmor servade med frukost och hjälpte till med matsäcken.
  
• Ymnigt snöfall, -12, mörkt och oplogad väg. Inte precis vad vi önskat inför bilresan ner till Sundsvall. Snörök så att man knappt kunde se bilen framför.
• Farfar och Eva-Kari följde med oss ner i en andra bil, och passade sedan på att göra en tur till IKEA.
• Stationspersonalen lurade ut oss på perrongen ca 20 min för tidigt. Tåget kom inte in pga att att växeln frusit. Där stod vi och huttrade. Det var KALLT!
• Tåget ner till Stockholm saknade "krängningshämmare" vilket gjorde att vagnarna krängde nåt förfärligt. Restaurangen fick stängas, och inget låg stilla på bordet. Ingen hit med 2 små barn och som har småpryttlar, och helt omöjligt att röra sig på tåget...
• Tåget var 45 min försenat till Stockholm = vi missade nästa tåg med ca 8 min. Fick stå i en lååång kö för att slutligen få reda på att vi skulle få vänta 2½ timme på Stockholms Central. Vi fick 4 spridda platser i 2 olika vagnar... Som plåster på såren fick vi 50kr var att handla för. Wow...
• Rulltrappsåkning är en hit!
  
• Elmer tyckte inte det var särskilt roligt att åka tåg... Speciellt inte när han inte fick sin middagsvila. Först 17.30 somnade han...Tips: undvik långa tågresor med 1½-åringar!
• 20.20 rullade vi in på centralen i Göteborg. 3 timmar senare än vi hade tänkt.
• Fredrik och barnen tog bussen till Fredriks jobb, där vår bil stod parkerad. Sen hämtade de mig och packningen på centralen.
  
• 21.40 somnade barnen gott i sina egna sängar. Äntligen!
  

Vinter och snö

Äntligen framme efter en seg resa. Vi startade igår förmiddag kl 9.42 för tågresa till stockholm. Resan gick väl ganska bra. Melvin var lugn och fin och Elmer höll låda bitvis. Värre var det dock på Stockholms centralstation där vi väntade på Lotta i knappt två timmar. Båda barnen var helvilda och bara sprang iväg, krockade med folk, skrek, slängde sig på golvet och skret, tjatade osv. Det var ingen hit, men när vi mötte Lotta för att åka T-banan så blev allt bättre. Det hade snöat 2 decimeter under dagen och Lotta o Melvin åkte stjärtlapp när vi kom hem till dem, samt gjorde en fin snölykta. Elmer, Linda och jag var inne i deras hus så länge och den lugna inte alls klåfingriga Elmer var som förbytt, han plockade och petade, klättrade och tappade sakert hela tiden. Kvällen blev härlig med god mat, glögg, pepparkakor och ost. Melvin fick sitta uppe till 21 och tyckte detta var härligt. Jag somnade strax efter honom eftersom jag var helt slut och Linda nån timma senare.

Imorse klev vi upp tidigt för att hinna åka T-bana till centralen och hinna med tåget som gick 8.28. Tyvärr visade sig just vårat tåg vara försenat och vi kom inte iväg förrän 9.30. Vi åkte dock en massa rulltrappor, drack gratiscappuccino och barnen fick varm choklad. Dessutom fick vi gratis lussebullar så det var helt ok. Tåget blev ytterligare försenat och vi var framme först 16.30 i Ö-vik efter en lång dag på resande fot. Äntligen framme och vi är nog ganska avskräckta och inte så sugna på att resa med barnen igen närmaste tiden.

Fredrik

Min älskade Melvin

Ja, idag var det dags för lussefirande på dagis. Melvin har ju tidigare år inte varit så intresserad av att så framme och sjunga inför publik. I år har han dock trallat mycket på julsångerna här hemma och sett fram emot lussefirandet. Men på väg till dagis i mörkret i morse sa han till mig att han inte tänkte sjunga. Han vill inte heller stå där framme, sa han, men han kunde inte riktigt svara på varför. Jag, som verkligen såg fram emot årets luciatåg, försökte peppa honom. När vi kom fram ordnade jag så att han fick gå bredvid bästa kompisen Hannah, vilket gjorde att han blev lite tryggare och till slut vågade gå med i tåget. Men när tåget väl skred in i rummet och de började sjunga ångrade jag mig något fruktansvärt. Där stod min älskade Melvin. Helt stel som en pinne, med blicken stadigt fäst ner mot golvet. Stjärngossestjärnan höll han framför sig, som i ett försök att gömma sig bakom den. Hela hans kroppsspråk bara skrek "jag vill inte vara här, ta mig bort härifrån..." och jag tyckte SÅ synd om honom. Här har hans egotrippade mamma försökt få honom att göra något han verkligen inte ville.... Jag avvaktade någon sång innan jag hoppade fram till scenen och räddade honom därifrån. Jag viskade i hans öra att jag var stolt över att han vågade gå med i tåget, och sen satt han i mitt knä resten av tiden. Jag känner mig fortfarande dum över att jag övertalade honom och jag hoppas innerligt att upplevelsen inte fäster sig för djupt i hans minne. Min förhoppning var ju att han skulle känna att det var kul att stå där med kompisarna och sjunga och få applåder, men i stället blev det precis tvärt om. Nu längtar jag bara tills klockan blir dags att gå och hämta honom från förskolan, så att jag får krama och pussa på honom och tala om hur stolt jag är över honom. Min älskade Melvin.

Melvin till höger på nedersta raden

Finaste bröderna!

Linda

3:e advent

Söndag eftermiddag och helgen börjar gå mot sitt slut och sedan är det bara 3 arbetsdagar innan det är dags att sätta sig på tåget norrut. Helgen har varit kanonbra förutom lite sjukdomar som verkar vara svåra att slippa undan på senaste tiden. I fredags hade vi supermysigt medan barnen var vakna och sedan såg vi Idol och Cirkus Möller.

I lördags åt vi frukost och sedan åkte vi till stan där vi fikade och sedan avverkade vi 2 affärer innan vi gick till Fiskekyrka och inhandlade ingridienser till kvällens middag. Vi hade bjudit Hanna, Elias, Cissi och Anders på middag och Linda gjorde en kanongod fisksoppa och efteråt åt vi Chokladfondant. Den senare hade vi aldrig gjort förut och det svåra skall vara att veta när den är klar och detta kan vi instämma i efter att ha provat. Den första var skapligt flytande så den bestämde Linda snabbt att den var min. Efter 4 minuter till i ugnen var de andra klara och att vända upp de två första på tallrikar gick som smort. Den tredje var dock en hal rackare och slet sig när Linda tog ut den ur ugnen. Den kastade sig själv rakt ned på ugnsluckan där portionsformen av keramik sprack och Fondanten smetade ut sig på luckan. Helt plötsligt kändes min lite ogräddade Fondant som en vinstlott. Tillsammans med Hallon, Glass, Kaffe och en Whiskey så var den riktigt god i alla fall. Vi bestämde på kvällen att Hannah skulle sova över och med Elias sovande i vagnen så kunde de stanna nästan fram till midnatt.

Idag Söndag så började vi med härlig frukost innan jag och Janne gick två rundor Frisbeegolf (jag fick -1 och +2) på förmiddagen. Under tiden mötte Linda och barnen upp Cissi och Elias på lekplatsen där de fikade och barnen lekte. Efter lunch lade vi Elmer och gick över till Janne och Sara på fika medan han sov för att försöka undvika att smitta ned dem med förkylning och ögoninflammation som han dragits med i helgen. Efter en knapp timma vaknade Elmer och vi fick gå hem allihopa utom Melvin som stannade kvar och lekte med Oscar.

Hannah och Melvin myser vid frukostbordet

Elmer provar att köra radiostyrd bil och lyckades köra litet själv

Fredrik

2:a advent

Då har hela helgen gått och måndagen är snart slut. Dagarna bara rusar förbi och snart är det jul. I fredags hade vi riktigt fredagsmys med två underbara barn som gjorde att kvällen blev riktigt härlig. Sedan slappade vi framför Idol och Cirkus Möller. På lördagen så rivstartade vi med att ta bilder till julkorten med barnen. Jag tyckte jag var smart när jag tog in bygglampan för att få lite mer ljus och slippa använda blixten, men den iden föll pladask när lampan bara blinkade till och sedan slocknade, typiskt! Sedan när kameran kom fram vägrade Elmer att ha tomteluva, så det blev att muta barnn med pepparkakor för att få dem snälla. Efter en del stress och med en mamma som försökte distrahera så hade vi till slut en hel massa kort varav de flesta kunde raderas direkt.

När Elmer somnade i vagnen så tokstädade jag med dammsugning, torkade golv, dammtorkade,rengjorde lampor och duschkabin m m. Städningen hade blivit aningens eftersatt när Linda var hängig hela veckan så det var behövligt. På kvällen åkte vi till Mölndal och blev bjuden på riktigt god mat och eftersom alla barnen lekte helt suveränt så fick vi vuxna lite egen tid där vi kunde prata och ha det gott. Elmer slocknade i vagnen vid 20-tiden, men Melvin somnade inte förrän vi svängde av E6:an (nästan hemma) vid 22.30.

På lördagen så sprang jag ner till Kärra ensam då mina Frisbeegolfkompisar var bortresta. Jag joggade ner och sprang sedan efter frisbeen så rundan gick rekordsnabbt och fantastiskt bra dessutom. Jag sänkte mig från 0 till -2.

På eftermiddagen kom Morfar och Per förbi på fika och de bjöds på hembakta pepparkakor och lussebullar. Det var riktigt trevligt och barnen hade jättekul. Elmer är nästan inte blyg alls och Melvin tycker det är kul att få leka med några andra än Elmer och sina föräldrar.

Natten mot måndagen upplevdes som extra lång då Elmer har kommit in i en ful ovana där han vaknar och vill komma till vår säng och väl där vill han ha välling. Han har fått detta ett antal gånger sista veckan för att vi skall slippa stiga upp kl 4.30-5. Fatta att de lär sig fula ovanor snabbt! Inatt vaknade han kl 3 och ville inte alls somna om. Vi bestämde oss att det var dags att bryta ovanan och sade åt honom att han skulle lägga sig ned och sova i sin säng och vi gav honom ingen välling heller. Han skrek och grät i 1 timme och 45 min innnan han slutligen somnade, fastän vi sjöng i omgångar. Imorse var det trötta föräldrar och en trött liten kille som skulle iväg till jobb respektive dagis.

Fredrik

Nu måste det vända

Ja, efter 5 dygn med feber är jag måttligt trött på det här. Har nog inte mått så här dåligt sen jag hade influensa i mars 2007, och jag har definitivt aldrig haft så här ont i halsen. Det har knappt gått att svälja, prata eller hosta. Och ingenting har hjälpt. Trots att febern sjönk till under 38 i måndags efter att jag börjat med Kåvepenin så har jag känt mig alldeles färdig och har inte orkat ta mig ur soffan där jag halvslumrat igenom dagarna. I morse fick jag nog och fick en akuttid på vårdcentralen kl 9. Eftersom jag redan åt Kåvepenin var det ingen idé att ta ett snabbtest på halsen som man brukar, men istället tog de sänka och en halsodling (som man får vänta ett par dagar på). De tog oxå ett prov för att utesluta körtelfeber och som tur var så var det inte det. Sänkan var något förhöjd, låg på 55, vilket gjorde att läkaren bytte ut kåvepeninet mot ett bredare antibiotika. Ska ta 1 tabl om dagen i 10 dagar, och tog den första så fort jag kom hem. Och till min stora glädje känner jag nu att det håller på att vända!!! Orkar plötsligt sitta uppe framför datorn och kan svälja utan att grimasera av smärta! Så skööönt. Är helt övertygad om att det är det nya penicillinet! Är fortfarande matt så klart, men att få slippa den onda halsen!!! Puh. ja, det var en pärs helt klart. Kommer stanna hemma från jobbet veckan ut, och ser inte direkt fram emot nästa vecka då man skall försöka komma i kapp efter både VAB och egen sjukdom...

I:a december...

...och Linda är fortfarande helt utslagen. Riktigt ont i halsen igårkväll och i natt, så ont som hon aldrig haft förr. Imorse kändes det lite bättre i halsen men hon har fortfarande riktigt ont och är helt orkeslös med lite feber. Har legat på soffan hela dagen och inte orkat nåt. Riktigt seg sjukdom, vad det nu är. Hon har ätit Kåvepenin sedan söndag kväll så om det är halsfluss så borde det gå över.

Till barnen hade vi i år köpt Playmobil julkalender med en playmobilsak bakom varje lucka. Vi köpte två olika och tyckte att det måste vara roligare att få lite fler saker som inte var likadana. Melvin blev överlycklig för sin riddare i rustning och Elmer blev också glad för sin gubbe i typ 2 sekunder. Sedan blev han så förbannad över att han inte fick en riddare som Melvin. Han skrek och skrek och skrek och var ursinnig. Till slut försökte Melvin få honom glad genom att låna ut sin gubbe till Elmer som då var så arg att han inte tittade på hur snäll Melvin var. Till slut såg han vad han fick låna och tystnade. Efter denna kaotiska stund så fick vi i alla fall i oss lite middag och sedan gick vi bort till Hannah, Elias, Anders för att gå ut och lysa med ficklampa i mörkret. Elmer tycker det är så roligt med sin bampa (lampa) och gick själv i stort sett hela vägen och då var vi ändå ute och gick i ca 40 min. Överlag så blev det i varje fall en riktigt härlig kväll och Melvin var schysst mot brorsan.

Imorgon skulle Linda varit hemma med barnen men som tur var så var förskolefröknarna förstående och båda barnen får vara där medan Linda får kurera sig härhemma. Jag var fullbokad med två långa möten varav ett i Uddevalla så detta var verkligen räddningen för mig.

Fredrik