Veckans sötaste kommentar...

Igår lekte Melvin med en jämnårig pojke på lekplatsen. Pojken sa "jag ska bli ett lejon när jag blir stor, ett stort lejon med vassa, farliga tänder". Vad häftigt sa jag, och frågade: vad ska du bli Melvin, när du blir stor? Jag förväntade mig att ha skulle säga nåt i stil med brandman, men i stället svarade han stolt "Pappa". Den andra mamman tyckte det var hur gulligt som helst, och även jag log stort där i sandlådan!

Mamma, jag kan!

Så var det måndag igen, vilket innebär bägge barnen hemma. Dagen har känts extra lång eftersom pappaBus är iväg med jobbet. Har haft ett par stora konflikter med Melvin, då han blir som förbytt och helt onåbar. Han testar mig till det yttersta och visar vem -som enligt honom- bestämmer här hemma. Helst skulle jag vilja ha en "supernanny" stående bakom mig som kunde ge lite konstruktiva råd... Men delar av dagen har också varit väldigt mysiga och roliga. Tex kom Melvin på idén att bygga in Elmer i en koja. Han använde en massa kuddar som tegelstenar, och Elmer tyckte det hela var väldigt underhållande! Han har förresten blivit väldigt säker på att sitta själv de senaste dagarna! Kollade i Melvins bok och såg att de var precis lika gamla när de lärde sig sitta. Rätt lustigt!

Melvin vill ju väldigt gärna hjälpa till nu för tiden, så idag fick han hjälpa mig att mäta upp kaffe i kaffebryggaren. Vi gick upp medan kaffet kokade, och så gick Melvin ner i förväg. Plötsligt hör jag honom säga: nu var kaffet klart mamma, så jag tar fram det till dig... Jag rusar ner för trappan och anar vad som hänt. Och mycket riktigt, när jag hinner ner har han redan, hur stolt som helst, ställt ifrån sig kannan med kaffe på köksbordet... Han har allstå klättrat upp på en pall, tagit kannan från kaffebryggaren med kokhett kaffe i, klättrat ner från pallen och gått bort till köksbodet. Min dumma, duktiga kille som ville hjälpa mamma. Det skar i hjärtat att behöva tillrättavisa honom i det läget. Jag förklarade att tanken var mycket god, men ack så galet det kunde ha gått!!!